Herr talman! Ministern lyfter Gotlands betydelse, och det är klart att man som gotlänning alltid blir lite glad och varm av det.

Det handlar inte bara om Gotland i sin egen rätt med allt vad det står för, utan det jag vill poängtera är att Gotland – trots att det är så litet – ju står för en resurs som är viktig för Sverige. Det här är cement som försörjer Gotland många gånger om, men det är också cement som står för lejonparten av det svenska behovet. Jag tycker därför att det vore klädsamt om den industrin fick förutsättningar att ställa om.

Ebba Busch pratar om ett uppvaknande, och jag välkomnar verkligen detta uppvaknande kring Gotlands strategiska läge i Östersjön. Men det genererar också, anser jag, en ökad vaksamhet över de resurser som vi sitter på, och jag skulle därför önska att Ebba Busch ytterligare utvecklar vad detta uppvaknande spelar för roll. Svensk cementindustri ligger till stora delar på Gotland. Hur främjar man då att vi kan ha kvar den typen av cementproduktion?

Vi har nu fått ja till fortsatt brytning på Gotland. Vi har kommit igenom många instanser och fått grönt ljus för en säker brytning på Gotland. Men så kommer det här hacket i kurvan som gör att vår framtidstro sätts lite på vänt. Det är ganska många orosmoln som hopar sig över Gotland just nu, och därför skulle det vara så välgörande med ett positivt besked, en riktning, en väg framåt. Men det är inte vad jag får av Ebba Busch i dag; det låter i stället som teorier om vad vi skulle kunna göra, och vi behöver långt, långt mer än så.

Jag kan bara beklaga att vi nu står i begrepp att missa ett tungt och viktigt godståg för Sverige, för det är det som håller på att hända.