Herr talman! Jag vill slå fast några saker. Jag vill först komma tillbaka till Gotlands betydelse, som Hanna Westerén markerade. Den som inte såg Gotlands stora värde i den politiska debatten tidigare, för fem år sedan, har sannerligen fått en ändrad syn nu. Här är vi helt överens. Gotland är centralt för Sverige ur många olika perspektiv, till att börja med i sin egen rätt. Det är en del av Sverige, och vi har svenska medborgare på Gotland.

Även utifrån ett försvarsperspektiv är det nu många som har förstått Gotlands betydelse, i ett helt annat perspektiv än tidigare. Därmed har man också fått en annan syn på infrastrukturen: möjligheterna att ta sig till och från Gotland, förbindelserna med fastlandet och frågan om kabeln. Vi har äntligen fattat beslut om att ta tag i elförsörjningen ur det perspektivet. Vattenförsörjningen har vi diskuterat tidigare här i kammaren och så vidare.

Tack och lov är det många som har fått det uppvaknandet, som Hanna Westerén knappast har behövt. Det är bra. Det kan vi båda välkomna.

Gotland är också viktigt ur cementperspektivet. Jag är glad att den förra regeringen vågade visa handlingskraft, som var ganska oortodox, i fråga om att förordna fram en lösning på det väldigt allvarliga hot som förelåg mot cementproduktionen på Gotland för några år sedan.

Vi delar också synen på behovet av att bana väg för tunga industriinvesteringar framåt. Vi står bakom industrins omställning. Vi ser värdet av CCS. Flera andra projekt är också på gång i Sverige, och vi stöttar dem. Vi har också stöttat Sliteprojektet redan tidigare. Men vi kan inte fatta beslut som förutsätter pengar som inte finns och stödsystem som inte är beslutade.

Då väcker Hanna Westerén frågan: Finns det något annat man kan göra framåt? Vi tittar lite på vilka andra bra modeller vi har, som vi tycker har fungerat bra i Sverige och som har folklig legitimitet. När vi har tryckt på med skattemedel i andra stora industriprojekt undrar nämligen en hel del medborgare, med rätta, hur vi värnar medlen. Hur värnar vi pensionspengar? Hur värnar vi de här slantarna, som jag inte ser som våra även om staten förvaltar dem? Vi behöver bli bättre på att våga göra de utvärderingarna.

Vi tittar nu på diskussionerna om utsläppshandel. Kanske kan man tänka sig att CFD är något som man skulle kunna pröva i relation till det. Men det är ännu i sin linda, och vi följer det i andra länder för att se om det skulle kunna vara aktuellt för Sverige.

När jag pratar med näringen står det klart att det gör skillnad från ett näringslivsperspektiv vad vi slår fast ur ett beredskapsperspektiv och när det gäller tillståndsprocesserna.

I den första delen har vi nu, som sagt, beslutat om en ny beredskapssektor. Det kommer att göra skillnad. Nu kartläggs kapacitet, och ansvar fördelas: Vem gör vad med vilka resurser och på vilka villkor när Sverige behöver ställa om till kris- och krigsorganisation? Jag är övertygad om att detta kommer att ha påverkan här, men det är ännu för tidigt i processen.

Det andra handlar om att vi nu behöver kroka arm, och här hoppas jag på Socialdemokraternas stöd, för att prioritera att korta de långa och komplexa tillståndsprocesserna. En snabbare och mer förutsägbar prövning är det man främst pekar på från den tunga industrin.