Herr talman! I mitt föregående inlägg glömde jag att tacka Eva Lindh för att hon tackade mig för att jag försökte svara på de frågor som oppositionen ställt. Jag märker att förväntansnivån är ganska låg vad gäller regeringens företrädare. Jag hoppas dock att vi verkligen bidrar till att svara på de frågor som ställs; det tycker jag är viktigt.

Jag vet att kommuner kämpar med att få ihop sitt uppdrag, inte minst det viktiga välfärdsuppdraget. Kommunerna har under 20-talet tyngts ordentligt av först coronapandemin och sedan hög inflation. Inflationen var tvåsiffrig och satte verkligen hård ekonomisk press på kommunerna.

Nu börjar ekonomin i kommunerna se bättre ut. Jag säger inte att det är rosenskimrande i alla kommuner, men kommunerna prognostiserar faktiskt överskott nu och ser ut att klara en god ekonomisk hushållning. Det är jag väldigt glad över.

Det var också därför regeringen under den första halvan av mandatperioden lade en så stor del av reformutrymmet på kommunerna i form av höjda generella statsbidrag samt många riktade statsbidrag för att öka tillgängligheten i vården och korta vårdköerna men också för att satsa på förskola och skola. Under den andra halvan av mandatperioden kan vi nu framför allt fokusera på hushållens ekonomi för att få igång ekonomin utan att riskera högre inflation. Detta kommer i sin tur att vara oerhört betydelsefullt, om vi lyckas med det, för att stärka kommuners och regioners ekonomi.

Jag har inget dåligt samvete för hur den här regeringen har hanterat kommunal ekonomi och den ekonomiska politiken över huvud taget. Jag tycker att vi har gjort helt rätt, vilket jag också tycker att vi visar med de prognoser som nu föreligger.

Vi får anledning att återkomma till den här debatten under nästa år. Innan dess ökar jag en riktigt skön julledighet och ett gott nytt år.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.