Herr talman! Jag hör vad ministern säger, men det blir likväl något av ett mysterium att vi har hamnat här. Det är också häpnadsväckande att det blir Socialdemokraternas klimatpolitik vi ska diskutera. Det är ju regeringen som är svaret skyldig. Hur ska vi ställa om svensk industri?

Jag tror att det är förödande att ett enormt CCS-projekt vid en av Sveriges enskilt största utsläppspunkter har satts på paus. Det jag vill veta i dag är hur ska vi göra i stället. Jag hör vad ministern säger. Ja, 7,9 miljarder är enorma belopp. Men hur ämnar regeringen främja omställningen av industrin? Risken är att svensk cementindustri inte längre finns om några år, eftersom omställningen kommer att ske någon annanstans och jobben kommer att flytta någon annanstans. Vad är priset för god försörjningsberedskap? Vad är prislappen på det?

Jag undrar också om Contracts for Difference. Det kommer upp i snart sagt varenda klimatdebatt, oavsett om vi pratar om flygets eller cementindustrins omställning. Även om det inte finns här i dag vore det intressant att få höra vad regeringens ingång är när det gäller Contracts for Difference. Är det ett system som är värt att pröva eller inte?

Jag förstår att vi inte ska diskutera enskilda projekt här i kammaren. Det var därför jag i min interpellation försökte bredda frågan och inte uttryckligen nämna bolaget i fråga. Det här handlar nämligen om något mycket större än Heidelberg Materials, mig eller Ebba Busch. Det handlar om omställningen av svensk industri.

Även om vi har lite olika ingångar är min bild ändå att näringsministern, precis som jag, vill att industrin ska gå i bräschen för den gröna omställningen. Delar av industrin står verkligen och stampar. Man vill göra annorlunda och göra skillnad. Men man behöver känna att staten går vid sidan om, att man krokar arm för omställningen. Det är här det glappar nu. Det är här vi har tappat taget.

Jag förstår att det blir nej om projektpengarna är avsatta i en viss omfattning och det ansökta beloppet vida överstiger det som finns i potten. Men då blir frågan: Hur gör vi i stället? Finns det något annat sätt att stötta omställningen av svensk cementindustri och främja tillgången på hållbart producerad cement inom ramen för totalförsvaret?

Jag hör inte vad svaret är. Jag hör att svensk industri står och stampar och vill ställa om och att regeringen vill främja den rörelsen. Men hur?

Här har vi en av Sveriges enskilt största utsläppspunkter. De hårt arbetande kvinnorna och männen som Ebba Busch refererar till finns också hemma hos mig. De jobbar på fabriken i Slite. Det är deras jobb vi pratar om. Kommer deras jobb att finnas kvar i framtiden? Kommer de att vara en del av gårdagens eller morgondagens industri? Det är det vi diskuterar här i dag, och det är de frågorna som jag vill ha svar på.

CCS-tekniken är ärligt talat världens chans. Jag förstår inte varför vi inte tar den.