Herr talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet!

När det gäller barn med koppling till kriminalitet är utvecklingen nu väldigt mörk. Den här veckan har vi en mordmisstänkt tolvåring i Malmö. Vi vet att andelen barn som är involverade i mordärenden har ökat med 500 procent de senaste tre åren. När det gäller sprängningarna är siffran uppe i 5 000 procent. Det är en skenande, oroande och väldigt mörk utveckling.

Jag hade förmånen att få träffa förtroendevalda inom Seko, ett fack som organiserar människor som jobbar inom Sis. Det blev ett väldigt bra samtal – jag önskar att statsrådet hade fått vara med. Jag hoppas att du använder den kunskap som finns hos arbetstagarorganisationerna. Det är en viktig pusselbit när det gäller att få rätt åtgärder på plats.

De sa något till mig som var lite rörande, nämligen att det aldrig är någon som tackar dem eller säger att de gör ett bra jobb. Det gäller de som jobbar på HVB-hem eller inom Sis. I den offentliga debatten pekar vi nästan uteslutande på det som inte fungerar. Det är viktigt att säga här i dag att det görs stora insatser. Det finns stora hjärtan och stort kunnande hos dem som jobbar inom svensk ungdomsvård.

Men det finns också systematiska brister, som de som jobbar ser och reagerar på, och de vill ha en förändring. Det handlar bland annat om att de ser hela vårdkedjan. De ser det som händer före Sis och det som händer efter. De ser att det finns väldigt många HVB-hem som fungerar väldigt dåligt. Och de ser att privata HVB-hem ägs och drivs av kriminella.

Det är klart att det blir en frustration. Du lägger ned din tid och din själ, och du lägger ned arbete för att få till en positiv utveckling. Sedan vet man att det finns minst sagt oseriösa aktörer, kriminella, i vars verksamheter de här barnen hamnar.

Jag och mitt parti skulle vilja se åtgärder. Vi vill att man konstaterar att situationen är så allvarlig att ägandet måste tas tillbaka till det offentliga. Jag vet att regeringen har avfärdat detta. Jag vet att statsministern har sagt att det vore som att förbjuda privata fastighetsbolag. Jag tycker att det är ett mycket ideologiskt synsätt, om jag får låna statsrådets ord, att inte försöka lösa situationen utan i stället klamra sig fast i den här diskussionen. Valet mellan barnrätt och äganderätt är för min del lätt. Vi måste ta till nya medel, och detta är en sådan åtgärd.

Jag tycker också att polisen borde få befogenhet att själv stänga de här hemmen. Vet man om att det förekommer kriminellt ägande och kriminell verksamhet på hemmen ska polisen kunna stänga dem.

Vi har pratat om att Ivo har fått mer resurser och i viss mån fler verktyg. Det tycker jag är bra. Jag tycker dock att det är för lite och för sent.

Vi borde också ha så kallad omvänd bevisbörda. Det är den som driver hemmet som ska visa att man har rent mjöl i påsen och att det är sjyst – det är inte staten som ska stå och knacka på.

Jag menar alltså att det finns saker som går att göra och som borde göras, och jag önskar att regeringen tar till sig detta.