Herr talman! Det finns tydligen en viss förbättringspotential i alla fall när man kan gå från 50 till 2 frågor.

Jag ska svara på frågorna, och jag ska också tacka för svaret. Statsrådet säger att statsministern har förtroende för sina ministrar. Jag hoppas då att statsrådet har fått detta besked direkt från statsministern. Eller bygger detta på antaganden? Tystnad från statsministern kan, som vi vet, tolkas på många sätt.

Som svar på finansmarknadsministerns fråga kan jag säga att detta uppenbarligen är statsrådets eget ansvarsområde, så jag tror att han själv kan läsa att det inte bara är Eva Lindh som har gjort bedömningen att detta inte verkar följa reglerna. Han kan titta på det underlag som finns.

Finansmarknadsministern frågar vad som har hänt tidigare. Jag kan bara konstatera att statsminister Löfven uppmanade sina ministrar att inte äga aktier för att undvika intressekonflikter. En del statsministrar tar tag i saker, och andra statsministrar gör det inte.

Det som är så frustrerande är att statsministern inte svarar vare sig på journalisters frågor eller på en helt rimlig fråga från en riksdagsledamot om huruvida statsråden har hans förtroende och om han ämnar göra något eftersom han har ansvar för regeringen.

Jag kan ge ytterligare ett exempel. I Norge tog statsministern sitt ansvar när detta hände, och han lät sin minister avgå. Jag säger inte att detta är något som statsminister Kristersson borde göra; jag säger bara att han borde svara över huvud taget.

Här möts vi av tystnad, av frånvaro och av att statsministern gång på gång håller sig undan när frågor om ansvar ställs. Statsministern är inte bara finansmarknadsministerns statsminister, utan han är också min statsminister. Man kan förvänta sig svar.