Protokoll 2025/26:54 Onsdagen den 17 december

interpellationsdebatt / Svar på interpellationerna 2025/26:212 och 217 om statsministerns ansvar för utlämnande av handlingar
Anf. 97 Laila Naraghi (S)

Fru talman! Jag tackar justitieministern för resonemanget, får jag väl säga.

Jag noterar att justitieministern gör någon typ av distinktion här, men jag skulle väl önska att Regeringskansliet även såg det som en rutin att inte lämna oriktiga redogörelser till rättsvårdande myndighet och att man ser att det är en lagfråga som rör offentlighetsprincipen.

Jag väljer dock att lita på chefsåklagaren, fru talman, i att det vi diskuterar här i dag inte är föremål för brottsutredningen och därför inte för rättsprocessen. Därför är det självklart att vi här i riksdagen måste axla vårt ansvar och granska statsministerns tjänsteutövning.

Jag ska studera protokollet och se vad det var justitieministern sa i inledningen av sitt inlägg. Det kan väl inte vara så att man från regeringens sida försöker underminera riksdagens kontrollmakt i detta ärende genom att peka på en rättsprocess som inte handlar om det jag ställer frågor om. Det vore i så fall besvärande. Men låt oss titta i protokollet, eller också kan justitieministern gärna förtydliga detta.

(Justitieminister GUNNAR STRÖMMER (M): Jag står ju här, så jag kan svara sedan.)

En sak är dock säker: Kristerssons hantering är besvärande. Det är sorgligt att se en regering och en justitieminister försöka täcka upp för detta förvaltningsmässiga haveri. Här behöver landets justitieminister stå pall. Det borde ha varit statsministern som stod här och svarade på riksdagens frågor.

Säpo har konstaterat att Regeringskansliet har undanhållit bevis, och så här kan vi inte ha det. Statsministerns kansli måste förmås lämna korrekta uppgifter till rättsvårdande myndigheter, och här har justitieministern ett ansvar att axla. Säpo sorterar under Justitiedepartementet, som justitieministern är chef över. Jag utgår från att justitieministern står upp för sin egen myndighet.

Fru talman! Jag har själv erfarenhet av gott samarbete med Gunnar Strömmer, och jag uppskattar justitieministern. Jag har höga förväntningar på hans integritet. Hemma i Oskarshamn, som jag kommer från, styr dessutom socialdemokrater och moderater ihop – precis som vi gör på många håll runt om i landet – och jag har goda erfarenheter av detta.

Genom åren har jag även här i riksdagen haft ett mycket gott samarbete med Moderaterna, tidigare i konstitutionsutskottet och nu i civilutskottet. Jag uppskattar samarbetet. Vi lägger alla manken till för att det ska funka, för att göra det bästa för Sverige och för att våra grundlagar ska ha fullt genomslag här i landet.

Fru talman! Jag säger detta för att tydliggöra att det för mig inte handlar om att Ulf Kristersson eller Gunnar Strömmer är moderat. Jag står här i dag för att Sverige har en statsminister som missköter sig i sin tjänsteutövning; det visar hela Landerholmaffären med tydlighet.

Det visar sig i statsministerns hantering av offentlighetsprincipen, där justitieministern själv har vidgått – det vill säga erkänt – att statsministern har gjort fel. Det visar sig i det faktum att statsministern och hans kansli far med osanning inför rättsvårdande myndighet. Det visar sig också i det faktum att statsministern skickar hit justitieministern för att svara på frågor om statsministerns tjänsteutövning, det vill säga något han själv bör stå till svars för.

Fru talman! Jag har ställt enkla, konkreta frågor till statsministern. Det är ynkligt av honom att inte bemöda sig om att komma hit och besvara dem. Så här kan man inte bete sig mot svensk allmänhet eller mot riksdagen, fru talman. Vi har en grundlagsskyddad uppgift att granska regeringen och lyfta de frågor vi anser nödvändiga. Som ledamot tar jag det på allvar.

Jag har lyft frågor även gentemot Sledda regeringars ministrar. Det har inte alltid varit enkelt, men det har gjorts; ett exempel är slutförvaret och ett annat ryskt bränsle i Vattenfalls reaktorer, med mera. Jag säger detta enbart för att förekomma eventuellt härjande om att detta är partitaktiserande, för det är det inte. Det rör frågor kring Sveriges statsminister och hans tjänsteutövning – hur han har använt sin makt för att hjälpa sin kompis. Riksdagen måste få granska det utan att moderater och regering saboterar eller försöker gömma sig bakom saker som inte gäller.

Jag vet att många följer detta med stort intresse. Många, också tidigare moderatväljare, är besvärade av hur Kristersson har använt den offentliga makten för att skydda sin kompis Landerholm.