Fru talman! Återigen tack till justitieministern för svaret! Jag tänkte börja med att reflektera lite över svaret från justitieministern.

Vi fick en rapport från polisens insynsråd, där man hade talat om mäns våld mot kvinnor. Det var väldigt glädjande att få del av den bild som justitieministern har av ambitionsnivån och hur man jobbar preventivt. Man har också räddat många liv genom att identifiera riskpersoner.

Det jag frågar om här är de fall som hamnar mellan stolarna. Det är många delar som fungerar bra, men helheten är inte tillräckligt bra.

Justitieministern framhåller i sitt svar vikten av att rättskedjan håller ihop. Det är en helt avgörande utgångspunkt. Men vi måste därför också säga att även om vi blir bättre måste vi bli ännu bättre. Vi måste tala om vad som händer när rättskedjan inte håller ihop.

Rättssäkerheten handlar ju inte bara om straffskalor, nya brottsrubriceringar eller längre påföljder. När det gäller mäns våld mot kvinnor handlar det väldigt mycket om snabbheten i processen. Det är också rättssäkerhet. För den som lever med hot och våld är tiden ofta den mest avgörande faktorn. När en förundersökning drar ut på tiden, ett åklagarbeslut försenas eller ett mål inte ges förtur riskerar skyddet att utebli trots att systemet formellt fungerar.

I dag sker prioritering i flera led – hos polis, åklagare och domstol – men inget led tycks bära ett samlat ansvar för helheten.

Fru talman! Jag vill fråga justitieministern: Vem har ansvaret när rättskedjan, trots resurser och reformer, tydligt inte förmår skydda kvinnor som lever med våld i nära relation?