Fru talman! Stort tack till Lars Isacsson för en otroligt viktig interpellation! Den är livsviktig, faktiskt. Tack också till justitieministern, som är här och debatterar frågan med oss! Jag tackar för hans engagemang i frågan.
Fallet i Borlänge, som Lars Isacsson nämner i sin interpellation, visar verkligen på allvarlighetsgraden i frågan. Det är helt ofattbar läsning om hur en känd hänsynslös kvinnomisshandlare kan vara på fri fot i ett och ett halvt år i väntan på rättslig prövning och hur en mamma under den tiden mördas av honom. Det är bottenlöst!
I justitieministerns svar kan vi höra om insatser som regeringen gör i fråga om mäns våld mot kvinnor. Det är resurstilldelning och stärkt straffrättsligt skydd. Bra! Jag är jätteglad över att regeringen har gått vidare med våra utredningar om skärpt kontaktförbudslagstiftning och straffansvar för oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. Jag är också glad över att riksdagen har kunnat ställa sig bakom propositionerna.
Jag är glad om propositionen om psykiskt våld är på gång. Vi välkomnar också förslaget om säkerhetsstraff. Straffrättsliga förbättringar är ju nödvändiga på det här området. Det handlar om brottsoffers rätt till upprättelse, om det nödvändiga samhälleliga skyddet från en förövare, om en förhoppningsvis normerande effekt och, självklart, om kvinnans rätt till ett liv i frihet och trygghet.
Samtidigt hör jag också om en annan bild som är mer bekymmersam. Justitieministern tog också upp en del av detta. Socialstyrelsens skade- och dödsfallsutredningar visar att flera mord och grova våldsbrott mot kvinnor i nära relation hade kunnat förhindras. Oftast har våldsutsattheten varit känd innan brottet har begåtts. Socialstyrelsen visar på flera brister i såväl socialtjänstens som hälso- och sjukvårdens och polisens arbete.
Också Grevio har identifierat allvarliga brister när det gäller Sveriges arbete mot mäns våld mot kvinnor. Det handlar bland annat om för dåligt stöd och för dålig styrning gällande den viktiga samverkan på lokal operativ nivå. Här hör vi att insatser nu är på väg.
Jag kan varmt rekommendera ett besök på Trygghetens hus i Bollnäs, där polis och socialtjänst krokar arm för ett aktivt arbete för att förebygga, upptäcka och stoppa våld i nära relation.
Vi hör också kritik mot marknadisering av de skyddade boendena och mot ett alltför könsneutralt språk som missar förståelsen för könsmaktsordningen, som är så avgörande när det gäller jämställdhetsarbetet generellt och mäns våld mot kvinnor specifikt. Vi kan också läsa om för låg kunskapsnivå gällande mäns våld mot kvinnor hos rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Jag är inte helt förvånad över kritiken. Jag upplever också att den stämmer med vad man får höra när man besöker kvinnojourer runtom i landet. Just detta med kunskapsnivån får jag ganska ofta frågor om hur regeringen hanterar, så jag tänkte förmedla de frågorna vidare. Jag får höra att det väl inte kan vara fritt valt att arbeta med att fortbilda sig om hur mäns våld mot kvinnor fungerar. Det är ju så specifika fenomen som förutom det rent fysiska våldet handlar om kön, makt och förtryck. Då krävs en särskild förståelse för att kvinnan ska få den upprättelse och det skydd som hon har rätt till. Det krävs kunskap om att det kan vara livsavgörande bråttom.
Jag vill gärna höra justitieministern resonera lite kring vilka insatser regeringen gör för att öka kunskapsnivån hos rättsväsendet och övriga instanser när det gäller mäns våld mot kvinnor. Det är också en prioriteringsfråga.
(Applåder)