Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Välfärden i Sverige är otroligt viktig. Den jämnar ut skillnader, säkrar att de som faller kan landa mjukt och ger människor möjlighet att prova sina vingar. Men vi får aldrig glömma var skattepengarna kommer ifrån och hur de skapas. Det är genom att människor jobbar, driver företag och gör så att Sveriges ekonomiska tillväxt ökar.

Med tillväxt kan vi ha ett skyddsnät utan hål för den som faller. Med tillväxt får vi ett Sverige som vi kan lita på. Vi kan då lita på att vi får hjälp om vi blir sjuka, att vi får omsorg om vi behöver det när vi blir årsrika och att våra barn får det stöd de behöver i skolan. För mig är det detta som staten är till för: att skapa en trygghet och ett skyddsnät som fångar upp men inte håller tillbaka och att människor kan känna en framtidstro och vågar prova sina vingar.

För mig som liberal är välfärden otroligt viktig. Det är viktigt att det finns ett skyddsnät utan hål som fångar upp dig om du faller. Men vi har i dag flera hål som utmanar välfärden. Därför är det viktigt att de reformer som regeringen jobbar med blir av.

Nu drabbar våra utmaningar välfärden och alla de människor som jobbar i den och som är beroende av den. De drabbar skolan, vården och omsorgen. Det kan handla om ineffektiva processer, dålig styrning och regler som man inte har möjlighet att leva upp till. På vissa ställen är det för stor arbetsbelastning. Ibland är det dåliga chefer, och ibland är det för lite resurser.

Det är viktigt att komma ihåg att hålen i nätet inte bara har en orsak. Främst socialdemokrater och Vänsterpartiet, som har talat före mig i talarstolen, har sagt att det bara handlar om resurser. Jag tycker att det är att förminska debatten att föra diskussionen på den nivån. Då är risken stor att man missar flera andra viktiga saker som också behöver hanteras.

Fru talman! Skolan är och kommer alltid att vara Liberalernas främsta prioritet. Vi måste inse att vi har en kunskapskris i svensk skola. I dag kan var fjärde elev på högstadiet inte läsa ordentligt. Antalet anmälningar om hot och våld har fördubblats, och det är tydligt att grunderna inte fungerar i svensk skola i dag. Det är till skolan vi vill föra resurser, för visst finns det en korrelation mellan antal lärare i klassrummet och studieresultat. Man ska hinna se eleven, lyssna, motivera och förklara – självklart är det så. Men det krävs inte bara resurser i skolan. Det handlar också om lärarens befogenheter och dokumentationskrav, om kringuppgifter som ligger utanför undervisningen och om läromedel att bedriva undervisningen med.

Ja, många saker behöver fungera för att skolan ska kunna vara kompensatorisk och ge varenda unge en chans. Det handlar inte bara om pengar. Gå inte på den vänsterretoriken!

Liberalerna har påbörjat ett arbete med att bygga upp skolans grunder igen. Det handlar om alla elevers rätt till riktiga skolböcker, bemannade skolbibliotek och tillgång till en god elevhälsa. Det har kommit aviseringar under hösten om reglerad undervisningstid och ett helrenoverat friskolesystem – det är viktiga reformer. Att minska lärares administrativa börda och gå tillbaka till en regelstyrd skola är också viktigt. Lärare ska hinna undervisa och vara lärare.

I budgeten för 2026 storsatsar vi på skolan. Det är den största skolbudgeten i modern tid. Vi satsar på ett obligatoriskt mobilförbud för att öka studieron och kunskapsfokuset i klassrummet. Mobiler ska inte längre distrahera barnen i klassrummet. Dessutom förstärker vi elevhälsan, ökar tryggheten och studieron och stärker säkerheten i skolan. Det avsätts medel för att kunna implementera ett nytt betygssystem och förbättra lärarutbildningen. Kunskapsbidraget förstärks också.

Skolan ska tillbaka till grunderna. Så bygger vi det framtida Sverige från grunden. Det är socialliberalism när den är som bäst.

Fru talman! Det här är ett exempel på hur vi satsar både genom generella statsbidrag, som vi i dag debatterar, och genom riktade statsbidrag, öronmärkta till skolan, samtidigt som vi tar tag i de grundläggande problem som inte handlar om pengar utan om förutsättningar och struktur för att komma till rätta med skolans problem.

Allra helst hade vi liberaler velat att skolan var statlig igen, men nu är den inte det, och då får vi göra det vi kan från statens håll för att ge både förutsättningar och resurser. Men de verkligt stora resurserna, som ska till skolan, kommer från kommunernas budgetar. Det får vi inte glömma när vi här i talarstolen pratar om det här utgiftsområdet, som handlar om allmänna bidrag till kommuner. Totalt sett kommer de 2026 att vara ungefär 180,7 miljarder kronor. En stor del av dessa pengar går till landets skolor.

Men för 2024 stod skolan och annan pedagogisk verksamhet för cirka 43 procent av kommunernas gemensamma kostnader, vilket motsvarar ungefär 368 miljarder kronor. Generella statsbidrag var cirka 17 procent, riktade statsbidrag cirka 5 procent och resterande, knappt 80 procent, kommer från kommunens egna intäkter.

Finansieringen av skolan utgör ett stort problem, för i dag skiljer det så mycket som 70 000 kronor per elev mellan de kommuner som satsar minst respektive mest på skolan. Det är inte hållbart att kommuner värderar skolan så olika, för den kvalitet som gör skillnad på riktigt är när det finns behöriga lärare i klassrummet som ser och har tid att möta eleverna där de är. Det kan inte staten fullt ut kompensera för med dagens system.

Fru talman! I vår budget som helhet gör vi viktiga satsningar på välfärden samtidigt som vi möjliggör för ekonomisk tillväxt. Det är det som finansierar välfärden och det vi alltid måste ha för ögonen när vi lägger budgetar. Det ska vara bra för Sverige både här och nu och för en framtida tillväxt.

När människor får mer pengar över i plånboken får de också möjlighet att spendera mer i vår ekonomi. Många aviserar nu att tillväxten är på väg uppåt och åt rätt håll, och det ger en förhoppning om att fler ska våga satsa på och skapa företag, ställa om sina företag och anställa fler. Fler kommer också att kunna bli anställbara genom de utbildningssatsningar som görs. Det viktiga för en bra välfärd är att alla som kan jobba också jobbar. Endast om alla som kan bidra bidrar kan vi skapa en hållbar välfärd utan hål.

En mycket stor skillnad mellan en liberal borgerlig ekonomisk politik och en vänsterpolitik är att vi vet att resurserna är viktiga – men inte hela sanningen. Generella statsbidrag och ett starkt utjämningssystem ska ge stabila förutsättningar, men pengarna måste också följas av bättre styrning, uppföljning och en tydligare kvalitet i kärnverksamheten. Det handlar inte bara om pengarna, även om det är en jätteviktig faktor, men det var det enda som den socialdemokratiska ledamoten tog upp när jag frågade hur vi kan förbättra för yrkesgrupperna i offentlig sektor som jobbar i välfärdens kärna.

Jag skulle vilja påstå att man måste våga lämna den enkla retoriken därhän och göra det hårda och svåra jobbet. Men jag utmanar också i fråga om vad vi lägger skattepengarna på. Det handlar om att staten behöver se sin roll och förenkla och förbättra för kommuner och regioner. Staten driver i dag mycket kostnader för kommuner och regioner som man skulle kunna ifrågasätta. Lagstiftningen ska hjälpa, inte stjälpa. Men man måste också våga utmana den kommunala byråkratin och administrationen, som under många år har växt mycket mer än vad antalet händer och tjänster i välfärdens kärna har gjort.

Så länge vi politiker inte orkar ta tag i detta kommer det inte heller att bli bättre av att vi hela tiden plockar ut mer pengar från alla företag och hårt arbetande människor. I den här budgeten orkar Liberalerna och regeringen göra det jobbet genom det som staten påverkar. Vi behöver dock göra detta tillsammans även i kommuner och regioner.

Jag är övertygad om att vi kan ha både låga skattenivåer och en bra välfärd. Det handlar inte om skattenivåerna i sig utan om de totala skatteintäkterna som möjliggör för vår välfärd.

Fru talman! Jag vill avsluta med att önska mina kollegor i finansutskottet och personalen här i kammaren en god jul!

(Applåder)