Herr talman! Jag hade kanske hoppats på ett lite mer offensivt svar. Jag förstår mycket väl att politiker inte ska förhandla löner. Det var heller inte det jag frågade om.

När man styr i kommuner och regioner har man ett arbetsgivaransvar. Som arbetsgivare är man en del av lönebildningen. Det handlar om att tala om orättvisan i att kvinnodominerade yrken som bär upp hela Sveriges samhälle systematiskt missgynnas. Det är en viktig politisk fråga som vi borde tala om.

Jag tänker att det kräver politiskt ansvar. Det gäller att vi är tydliga och modiga och visar vad som är viktigt. Man kan inte effektivisera inom vissa yrken, precis som ledamoten säger. Man behöver händer i omsorgen och tillräckligt många lärare i klassrummet och i förskolegrupperna för att se barnen och kunna möte de behov de har. Då måste man också våga ta ansvar och utmana delar inom kommuner och regioner.

Vi skjuter från statens sida till en viss del genom de allmänna statsbidragen och också genom riktade statsbidrag. Men den allra största delen kommer via skatteintäkter för kommuner och regioner.

Det finns också möjligheter att som politiker göra tydliga prioriteringar. Hur vill vi ha det i våra kommuner och regioner? Ska vi ha möjlighet till fler händer och bättre löner och arbetsvillkor måste vi våga titta på de andra sakerna som kan bli bättre i kommunerna.

Svenskt Näringsliv säger bland annat att potentialen är ungefär 90 miljarder om man hade jobbat annorlunda. Alla kommuner och regioner har såklart olika förutsättningar. Det går inte att applicera allt på alla. Men vi har här ett väldigt viktigt ansvar.

Här är Socialdemokraterna väldigt dominerande. Socialdemokraterna styr i de flesta regioner och kommuner och dessutom i SKR. Jag tänker ställa frågan igen. Har ni något konkret som ni tänker att ni ska jobba med för att förbättra villkoren?