Fru talman! Jag tycker nog inte att det som pågår i Gävleborg kan betraktas enbart som en regional detalj. När man låter en privat konsults utförsäljningsplan läggas till grund för ett så stort systemskifte i primärvården tycker jag att det berör den nationella vårdpolitiken. Jag tycker att regeringen har ett ansvar att säkerställa att de radikala ideologiskt fattade besluten inte blir ett marknadsexperimentellt skyltfönster för resten av landet.

Jag skulle också vilja passa på att understryka att jag är den första att hålla med om att primärvården behöver ett lyft, såväl i Gävleborg som i resten av landet. Men stora förändringar som görs måste vara av godo. De behöver tas fram i samverkan med primärvårdens medarbetare och i samklang med folkets behov och patientföreningars, läkarföreningars och fackförbunds gedigna erfarenheter. Det vore mer smakfullt om man lyssnade på dem i stället för att anlita en privat konsult från Stockholm som föreslår utförsäljning av hela vårdkedjan. Vi vill understryka att det är en hel vårdkedja vi pratar om. Det är fråga om hela primärvården.

Jag menar att Sverigedemokraternas och Moderaternas agerande går emot både riksdagens och regeringens intentioner om god och nära vård. Jag är väldigt orolig, fru talman, och jag menar att jag har fog för min oro. Linnéa Wickman tog i sitt inlägg upp konsekvenserna för Ljusneborna av att marknaden har fått styra i stället för behoven. Vi kan inte ha en ordning där vården centraliseras dit där den är lönsam. Att Ljusne inte har vare sig hälsocentral eller apotek är orimligt.

En ytterligare aspekt av god och nära vård är att det behövs en sammanhållen vårdkedja där det är patienterna som är i centrum. Då krävs god samverkan mellan sjukhuskliniker, primärvård och kommunernas hemsjukvård. I fallet Gävleborg upplever kommunerna att man har fattat de här besluten utan tillräcklig samverkan och över deras huvuden.

Vi har också kunnat läsa i lokalmedierna att det kommande aktiebolaget tydligt markerar primärvårdens positionering mot sjukvårdsklinikerna, mot skolhälsovården och mot den kommunala hemsjukvården. Men patienter upplever redan i dag i alltför stor utsträckning att de hamnar mellan stolarna mellan olika vårdinstanser och att ingen tar helhetsansvar för deras vård. Då kan vi inte hålla på och positionera oss på det här sättet. Då måste vi gå i armkrok med kommunerna, som också har ett viktigt ansvar.

Vi behöver gå i en helt annan riktning, som innebär ökad samverkan. Patienternas behov ska stå i centrum. Alla aktörer runt patienterna ska samverka för deras bästa, och medarbetare och chefer ska ha de allra bästa förutsättningarna att göra just det. Jag tror inte att ett aktiebolag, som ändå ligger under aktiebolagslagen, har förutsättningar att uppfylla de målen. Jag har sett sjukvårdsministerns och regeringens proposition om en god och nära vård. Jag ser inte hur det lirar med aktiebolagslagen.