Fru talman! Jag vill tacka min kollega Sanna Backeskog som har tagit initiativ till denna viktiga debatt. Den är viktig för invånarna i Gävleborg, men den är också av nationellt intresse. Det handlar om en principiellt avgörande fråga: vilken riktning som vi vill att svensk hälso- och sjukvård ska ta.

Jag tackar också ministern för det inledande svaret.

Det ideologiska experiment med länets offentligt drivna hälsocentraler som den politiska ledningen i Region Gävleborg, med Moderaterna och Sverigedemokraterna i spetsen, nu genomför genom bolagiseringen kan låta som en odramatisk administrativ förändring, men det är ett systemskifte. Det banar väg för att i nästa steg kunna privatisera och sälja ut hälsocentraler.

En annan möjlig konsekvens är att de mindre hälsocentralerna, som ligger på landsbygden där det kan vara svårare att rekrytera personal och där många patienter har större vårdbehov på grund av ålder, sjuklighet och ohälsa, tvingas lägga ned.

Att bolagiseringen gör det lättare att sälja ut eller lägga ned hälsocentraler framgår tydligt i den konsultrapport som har nämnts här i debatten. Till en kostnad av ungefär 50 000 kronor per sida eller totalt 1,2 miljoner kronor har man till och med listat möjliga spekulanter att sälja till.

Fru talman! När de offentligt drivna hälsocentralerna kommer att styras genom ett aktiebolag kommer tillgången till vård inte enbart att regleras av hälso- och sjukvårdens portalparagraf om att vård ska ges efter behov utan också av aktiebolagslagen, där vinst är överordnad. Detta är mål som inte självklart går att förena.

I takt med att marknadens villkor har trängt in i offentlig verksamhet har välfärdens karaktär redan påverkats. Där finns den traditionella principen att resurser ska fördelas efter behov. Detta har delvis ersatts av ekonomiska bedömningar där verksamheters framtid avgörs av lönsamhet och där den offentliga sektorn tvingas tillämpa styrmodeller som är hämtade från det privata näringslivet.

Det saknas heller inte erfarenheter i Sverige eller i Gävleborg av hur marknadiseringen redan har påverkat välfärden. Jag skulle vilja ge ett exempel.

I Ljusne i Söderhamns kommun lades hälsocentralen ned direkt efter förra valet av den privata aktör som då drev den. De partier som nu styr i Region Gävleborg och som före valet lovade att de skulle öppna en regiondriven hälsocentral om den privata lades ned har svikit det löftet.

När hälsocentralen lades ned stängdes också ortens enda apotek. Det påverkade också förutsättningarna för det lokala vård- och omsorgsboendet, vars platser nu har sagts upp av kommunen. Kvar finns en äldre befolkning som nu får det svårare att hämta ut sin medicin, och det är inte enbart för att regeringen och Sverigedemokraterna har gjort det dyrare. Det blir också svårare för befolkningen att nå den vård som de har rätt till.

En sjuksköterska på vård- och omsorgsboendet har i Radio Gävleborg beskrivit stängningarna så här: Det är väldigt tungt. Våra brukare och patienter får sämre vård.

Runt om i vårt land finns orter som har fått känna på hur det gemensamma drar sig undan från sitt samhällsuppdrag när privatiseringar och marknadstänk har fått leta sig in i välfärden.

Därför undrar jag: Känner sjukvårdsministern verkligen inte någon oro, och tänker hon inte göra något när vi ser hur man i Region Gävleborg går längre än någonsin i Sverige när det gäller marknadiseringen av primärvården? Hindrar det inte också utvecklingen av en god och nära vård? Vi vill ju att primärvården ska vara navet i svensk hälso- och sjukvård.