Fru talman! Jag vill tacka ledamoten Helena Vilhelmsson för viktiga frågor och aspekter på detta. Ledamoten lyfter inte minst in kopplingen till den kriminella ekonomin. Jag tror att det är något som vi alla behöver lyfta upp mycket mer.

Att framför allt kvinnor utsätts för alla dessa övergrepp i en sådan ofantlig mängd beror på att det finns en efterfrågan. Många studier visar att denna efterfrågan är utbredd över alla samhällsklasser. Män från alla möjliga tänkbara bakgrunder och samhällsklasser väljer att bortse från de övergrepp som de här kvinnorna utsätts för.

De väljer dessutom att inte se den starka kopplingen till den grova organiserade brottsligheten, som utsätter samhället och inte bara de här kvinnorna – vilket är ett vedervärdigt brott i sig – för så mycket fara och skada. Kopplingen till alla skjutningar och andra tänkbara saker som människor också drabbas av på grund av den grova organiserade brottsligheten är jätteviktig att belysa och diskutera mer. Jag tackar ledamoten Helena Vilhelmsson för att hon gör det.

Ledamoten lyfter också upp de viktiga gränsöverskridande regleringsfrågorna. De är oerhört viktiga och belyser också den här problematiken. Om det finns någonting som hotar jämställdheten i stort är det i mångt och mycket normaliseringen av det sexualiserade våldet och av sexuell exploatering. I allt väsentligt är det drivet av olika aktörer och olika skeenden och fenomen på nätet.

Hur reglerar vi det, när vi ska gå från en fullständigt fri syn på allt som sker på nätet till att nu behöva skydda brottsoffer, vår demokrati och våra grundläggande mänskliga rättigheter? Det är angeläget att vi kommer vidare där. Jag tror på DSA och på att fortsätta så att vi får en god implementering av den i Sverige. Vi ska hitta en bra balansgång med såväl yttrandefriheten som integriteten och se till att vi har träffsäkra och effektiva regelverk som också reglerar verksamheten på nätet.

En sådan fråga är CSAM-förordningen, som den här regeringen har försökt att ha ett konstruktivt förhållningssätt till. Tillsammans inom EU kan vi hitta vägar för att skydda barnen mot spridning av barnpornografiskt innehåll. Men det finns flera aktörer, också i den här kammaren, som arbetar i en helt annan riktning. De vill inte se till att vi får ett regelverk för att få bort den typen av fruktansvärda och vidriga brott, som barnpornografibrotten och spridningen av övergreppen på brottsoffren faktiskt är.

Där är vi i ett skifte i samhället i dag. Men om det är något som vi behöver lägga mer kraft och tid på är det just att fortsätta driva på för att hitta tekniska lösningar och bra och träffsäkra regelverk som också värnar integritet och yttrandefrihet.