Fru talman! Den svenska sexköpslagen bygger på principen att den som säljer sex är ett brottsoffer och att det rättsliga ansvaret ligger på köparen. Att denna princip måste vara exakt densamma och gälla med samma kraft i den digitala världen som i den fysiska världen är vi överens om. Det är därför helt oacceptabelt att internet har blivit en frizon för sexköpare och hallickar. Här är exploateringen fullständigt normaliserad, och kvinnors och barns kroppar behandlas som varor på ett löpande band.
Det allvarliga i Jämställdhetsmyndighetens rapport är att den visar på tydliga tecken på organiserad brottslighet. Vi ska komma ihåg att detta är en stor inkomstkälla för de kriminella gängen. I många kvinnors annonser återkommer samma telefonnummer, vilket betyder att en tredje part, en hallick, kontrollerar kvinnorna. I vissa omdömen skriver männen att de mött en annan kvinna än den som visats i annonsen eller att kvinnan verkar pressad och rädd. Det förekommer även omdömen där männen misstänker människohandel, trots att det är förbjudet enligt lag.
Hur kan det få vara så här? Varför hör vi inte fler protester? Varför lägger inte regeringen fram fler propositioner för att komma åt detta problem? Jag kan inte låta bli att tänka att om det hade gällt sajter där barn säljer tjänster till kriminella nätverk skulle det ha sett annorlunda ut.
Jag förstår att detta i första hand är en fråga för justitieministern, men jag hoppas att jämställdhetsministern har mandat att vara en pådrivande och sammanhållande kraft eftersom jämställdhetspolitik är ett horisontellt politikområde.
Så till det förebyggande arbetet. Det är ovärderligt eftersom undersökningar visar att jämställdhet inte är en särskilt viktig fråga för pojkar och unga män. Detta ska ses i ljuset av den polarisering vi ser i världen i dag. Ungdomsbarometern har visat samma sak. Jämställdhet är inte ett politiskt prioriterat område för unga väljare, och det är ytterst allvarligt eftersom skadliga normer då kan bita sig fast och motverka de framsteg som faktiskt gjorts. Jämställdhet är inte en fråga för kvinnor utan en fråga för män och kvinnor.
Ministern pekar på bra saker i sitt svar: kunskapssammanställning, myndigheter som ska ta fram kunskapsstöd och sociala mediers påverkan på tjejer och killar, alltså vad sociala medier sänder för budskap och vilka förväntningar det skapar. Att det har betydelse är otvivelaktigt, inte minst när det gäller våldsam pornografi. Jag kommer så väl ihåg när Ungarelationer.se skrev att den vanligaste frågan till dem var: ”Måste man gå med på strypsex?” Det gjorde riktigt ont i magen att läsa det. Låt mig därför tacka ministern för att hon har pekat ut just strypsex, eller strypvåld, som ett problem. Det är modigt; fortsätt med det! Även om lagstiftning inte är en lösning, stå på er! Förminska inte problemet, för det finns!
En lika viktig fråga när det gäller våldsam pornografi är hur DSA-förordningen ska implementeras i Sverige. EU:s Digital Services Act ska skapa en tryggare digital miljö, och här borde Sverige ta chansen att ligga längst fram. Vi har dock inte fått de svar vi önskar från digitaliseringsminister Erik Slottner. Han duckar i frågan och kan inte svara på om skydd mot våldsporr också ska ingå i den nya lagstiftningen när den implementeras. Jag tror att Nina Larsson har sagt att hon utgår från att våldspornografi ska omfattas av lagen, men ”utgår från” är ju lite osäkert.
Därför ställer jag frågan: Kommer regeringen att inkludera skydd mot våldsporr när denna EU-förordning ska implementeras?