Fru talman! Jag vill tacka ministern för att hon kommit hit så att vi kan diskutera det här.

Först vill jag säga att en helt avgörande omröstning ägde rum i EU-parlamentet tidigare i dag. Den gällde huruvida kvinnor i Europa ska ha rätt till säkra och trygga aborter. Jag bär rosa i dag för att fira att utfallet blev bra och för att visa mitt stöd.

Jag trodde ärligt talat inte att jag skulle behöva uppleva detta. Jag trodde inte att jag skulle behöva föra samma kamp som min mamma förde för 50 år sedan för fri abort, vare sig i Sverige eller i Europa. Men nu står vi här och diskuterar hur vi ska grundlagsskydda abort på bästa sätt. Vi vet – och har sett – hur snabbt kvinnors rätt kan nedmonteras, och vi i Sverige är tyvärr inte immuna.

Jag har initierat dagens debatt därför att Jämställdhetsmyndigheten i en ny, alarmerande kartläggning har visat hur omfattande den digitala sexhandeln är. Rapporten visar att webbplatser som erbjuder och organiserar sexköp har hundratusentals besökare varje månad. På dessa plattformar, som i praktiken fungerar som digitala bordeller, lämnar sexköpare omdömen där de recenserar och betygsätter sina egna sexuella övergrepp.

Låt oss för en stund ponera att det finns en sajt där minderåriga – eller myndiga, för den delen – kan lejas för att begå kriminella handlingar såsom skjutningar och sprängningar. Barn och unga kan lägga ut att de ”söker jobb”. Hallickar organiserar den olagliga verksamheten, och de kriminella gängen recenserar barnen.

Vi kan också ponera att det finns en sajt där kriminella nätverk beskriver var det finns många äldre som har hemtjänst och hur ofta de får besök – kort sagt hur enkelt det är att knacka på, lura dem och stjäla saker.

Vidare kan vi tänka oss en sajt där det beskrivs när du enklast kan besöka stadens livsmedelsaffär och stjäla mat. Tidpunkter, besökstryck, öppettider och vaktbemanning beskrivs.

Alla dessa exempel, en del kanske till och med finns på riktigt, skulle med all säkerhet röna stor uppmärksamhet och leda till protestlistor och åtgärder från regeringen om de var så publika som de digitala bordellerna faktiskt är. Men när det gäller sexköp kan alla delar av människohandel och exploatering ske i digitala miljöer. Vi pratar om grova brott som kan ge tio års fängelse. Det handlar om rekrytering, annonsering och betalning på webbplatser som öppet marknadsför sexköp. Det sprids bilder, filmer och direktsända övergrepp. Det finns också ett slags betygssystem där män recenserar kvinnor och flickor som om det handlade om en tjänst eller en vara. Vi pratar här om en kultur som verkligen normaliserar brott.

Om människohandel misstänks, vilket sägs öppet på dessa sajter, beskrivs det i första hand som en negativ upplevelse för de män som betalar för övergreppet. Det handlar om att de inte får vad de har betalat för. Det kan jämföras med, för att ta ett av mina exempel, att en pojke skulle rekryteras för kriminella handlingar på en sajt och sedan recenseras som dålig för att han var för rädd och inte gjorde ett bra jobb.

Ministern skriver i sitt svar mycket om hur regeringen jobbar för att motverka detta, bland annat genom hög prioritet i budget för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och stärkt finansiering för en kommande handlingsplan mot prostitution och människohandel. Regeringen ska också följa utvecklingen av den nya lagen som förbjuder sexköp på distans, det vill säga tvång att utföra sexuella handlingar framför en kamera.

Tycker ministern att detta på ett ändamålsenligt sätt även träffar de digitala bordellerna, som faktiskt är förmedlingssajter för brott av värsta sort?