Herr talman! När jag lyssnar på anförandena från partierna i regeringsunderlaget undrar jag om man har tittat lite för mycket på årets julkalender, som visserligen är väldigt spännande. Den handlar ju om tidsresor, och det man gör från regeringens sida är att man tar åt sig äran för politik som har förts de senaste 30 åren och som egentligen har väldigt lite att göra med den här regeringens politik i dag.

Elin Nilsson säger att Sverige är en tydlig röst i EU för en starkare klimatpolitik. Jag skulle snarare säga att Sverige har gjort sig till en tydlig röst för att riva ned regleringar till stöd för klimatet och miljön.

Elin Nilsson pratar också om legitimitet. Jag skulle snarare säga att regeringen, när den backar på det här sättet, river ned befintlig klimatpolitik, ökar utsläppen och lägger bördan i knät på enskilda individer. Undersökningar visar att den svenska befolkningen i dag är djupt oroad över klimatkrisen och vill ha en mer kraftfull klimatpolitik som sänker utsläppen.

Ett långsiktigt klimatarbete fordrar kraftfulla investeringar i omställningen, välfungerande järnvägar, elektrifiering av vägtrafiken och snabb utbyggnad av havsbaserad vindkraft. Inget av detta lyckas Sverige med under den nuvarande regeringen.

För att klimatarbetet ska få bred acceptans krävs att människor känner en grundläggande trygghet och att samhället finns där när man behöver det. Det är raka motsatsen till den välfärdskris som regeringens politik skapar.