Herr talman! I dag är det den 16 december. Det borde vara mitt i vintern, men det är sju plusgrader här i Stockholm. December har hittills varit ovanligt varm, och vi kan komma att få ett värmerekord för månaden. Enligt SMHI är det milda vädret ett tydligt tecken på klimatförändringar. Vissa talar om att en ny årstid – ovinter – ersätter vintern, och många människor känner snösorg, alltså en känsla av förlust över att vintern som vi minns den inte längre finns.

Det här är den verklighet som pågår utanför riksdagshuset, men den verkligheten syns inte i regeringens budget. Sedan de tillträde för tre år sedan har de drivit en politik som drastiskt har ökat Sveriges utsläpp. I stället för att fokusera på det viktigaste, nämligen att snabbt minska utsläppen här och nu, skjuter de klimatåtgärder framför sig.

Vi har från den här regeringens ministrar många gånger fått höra att det inte är så viktigt vad som händer med utsläppen till 2030, utan att deras fokus ligger på att minska utsläppen på längre sikt, till 2045. Tillåt mig att tvivla på sanningshalten i dessa påståenden. Det finns alltid något annat som är mer angeläget här och nu för högerpolitiker än att ta tag i gemensamma samhällsproblem, inte minst att se till att de rikaste blir ännu rikare. Så har det varit i alla tider, och det lär inte ändras till 2040.

Oavsett om högerpartierna hade varit ärliga i sitt uppsåt att minska utsläppen senare – bara inte just nu – är det dock en strategi som inte fungerar. Det vet vi som lyssnar på klimatforskningen. Utan stora utsläppsminskningar de närmaste åren kommer koldioxidbudgeten att vara förbrukad, och vi kan förvänta oss allt fler ovintrar med nya värmerekord.

Herr talman! Med en eskalerande klimatkris och skövlad natur där vattnet är förgiftat av evighetskemikalier framstår samtiden i dag som allt otryggare. I ett sådant läge måste vi politiker ställa oss frågan vad det är människor behöver som mest. Är det mer av samma sak som har skapat problemen, eller är det hopp om att politiken kan vara annorlunda och att det är möjligt med en bättre värld där vi tillsammans kan lösa problem och bygga ett välfärdssamhälle, där alla får det de behöver inom planetens gränser?

Partierna i regeringsunderlaget sitter hopplöst fast i förlegade tankemönster. Den politik de driver kommer bara att fortsätta odla pessimism och hopplöshet. De erbjuder ingen framtidstro.

Herr talman! Det är anmärkningsvärt hur regeringen presenterar nedskärningar på miljöområdet som satsningar. De gör ett nummer av att de satsar på åtgärder för värdefull natur och på miljöövervakning till havs trots att tillskottet i själva verket bara utgör en bråkdel av det de har skurit ned sedan de tillträdde. De pengar som avsätts för att skydda och vårda natur är långtifrån tillräckliga för att vända utarmningen av den biologiska mångfalden.

Regeringen säger också att de satsar på att minska spridningen av PFAS, samtidigt som de skär ned kraftigt på anslaget för sanering av förorenade områden. Om vi verkligen ska hindra ytterligare spridning av PFAS måste vi öka takten när det gäller sanering av områden som redan är förorenade.

Sammantaget är regeringens budget på utgiftsområde 20 fortfarande betydligt lägre än den var före deras tillträde, trots att forskarnas larm om klimatkris, naturkris och föroreningskris ljuder allt högre. Och för att göra situationen än värre ökar regeringen också de fossila subventionerna inom andra utgiftsområden. Resultatet av den här politiken ser vi tydligt i utsläppsstatistiken.

Herr talman! Med en annan politik kan Sverige nå klimatmålen. Med gemensamma ansträngningar och en aktiv stat kan vi förverkliga klimatomställningen, och genom investeringar på 700 miljarder kronor de kommande tio åren vill Vänsterpartiet att klimatomställningen accelereras. Med dessa investeringar skulle Sverige ta ett stort kliv mot att bli världens första fossilfria välfärdsland.

Vi vill förlänga Klimatklivet till 2035 och förstärka det till 7 miljarder per år. Vi vill också införa ett statligt stöd till kommuner för klimatanpassade och gröna städer. Vi vill främja det förebyggande arbetet för att motverka effekter av extremväder, till exempel översvämningar och värmeböljor.

Herr talman! Ett enigt forskarsamhälle varnar för att både klimat och biologisk mångfald är akut hotade och att dessa hot hänger samman. I Parisavtalet betonas vikten av att länderna skyddar och ökar kolförråd och kolsänkor. Friska ekosystem med stor artrikedom är mer motståndskraftiga mot klimatkrisen. Skydd och restaurering av naturliga ekosystem ger dessutom stora möjligheter att fånga in och lagra koldioxid.

Jämfört med regeringens budget vill Vänsterpartiet satsa 1,4 miljarder mer på åtgärder för värdefull natur. Pengarna skulle bland annat gå till restaurering av våtmarker och återvätning av torvmarker. Det är åtgärder som ger många vinster för miljön och klimatet.

Vänsterpartiet vill också satsa på skydd av värdefull natur. Vi lägger i vår budget 1,8 miljarder mer på det än regeringen. Utöver det har vi också en lika stor särskild satsning på att skydda de fjällnära skogarna. Om inte anslagen för skydd av skog kraftigt ökas riskerar oersättliga naturvärden att förloras genom avverkning. Många markägare riskerar att hamna i kläm när de inte kan få ersättning för att deras skogar skyddas, trots att de vill ha formellt skydd. Vi vet att skogsägares intresse för att skydda sina värdefulla skogar är mycket stort. I det fjällnära området finns också en stor potential för friluftsliv och turism, men ingen är särskilt intresserad av att resa för att besöka ett kalhygge.

För att slå vakt om skogens betydelse för den biologiska mångfalden och klimatet krävs en omställning av skogsbruket. Utvecklingen för den biologiska mångfalden i skogen är negativ. Hotade arter och livsmiljöer minskar. Skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas i stället för att skyddas. Det krävs styrmedel och regleringar för att uppnå ett hållbart skogsbruk, och de naturskogar som finns kvar i Sverige måste få ett långsiktigt skydd. För det krävs ökade statliga medel.

Vänsterpartiet vill också se ett nytt anslag för statlig medfinansiering av reningsteknik i kommuner där dricksvattnet har halter av PFAS som överskrider EU:s riktvärde. Dessa kemikalier finns spridda över hela jordklotet, och så gott som alla människor har PFAS i sitt blod. Forskningen visar att PFAS-ämnen ger negativa hälsoeffekter redan vid mycket låga halter. Det är halter som är vanligt förekommande i blodet på Sveriges befolkning. Samtidigt visar ett flertal kartläggningar att dricksvattnet på flera orter i Sverige innehåller så höga halter av PFAS att befolkningen riskerar att få i sig mer än vad som anses vara säkert.

Insatser krävs här och nu för att skydda vår hälsa. Att installera kolfilter eller att investera i annan reningsteknik är väldigt kostsamt, och därför måste staten stödja kommunerna för att säkerställa rent dricksvatten.

Sammantaget anvisar jag och mitt parti 10 miljarder mer än regeringen till utgiftsområde 20 för år 2026. Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)