Herr talman! Välkommen till utskottet, Åsa Westlund, eller kanske snarare välkommen tillbaka! Ledamoten har ju varit ledamot i utskottet tidigare.

I anförandet var det ibland ganska höga brösttoner, men det är oppositionens roll. Den ska ju granska och kritisera – det ingår i arbetsbeskrivningen.

I reda pengar är den här budgeten den näst största för utgiftsområde 20. Om man, som Åsa Westlund nämnde i sitt anförande, justerade för inflationen skulle det, enligt Åsa Westlunds beräkningar, behövas ytterligare 7 miljarder kronor. Då kan man ställa frågan: Om det är så oerhört skrämmande att budgeten är så låg, varför har då inte Socialdemokraterna mött inflationen och höjt budgeten med ytterligare 7 miljarder?

Jag nämnde i mitt tidigare replikskifte med Emma Nohrén att det är två partier som ligger inom mer normala avvikelser och två partier som sannerligen inte ligger inom normala avvikelser vad gäller anslagsnivåerna. Socialdemokraterna är ett av de två som ligger inom det mer normala området. Men Socialdemokraterna tänker sig någon form av styre med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka är de två partier som verkligen sticker iväg – inte minst Miljöpartiet, som jag nämnde. Då är min undran: I en kommande regering, vem är det som kommer att få sköta styrningen av just den här skutan? Vems budgetförslag är det som kommer att vinna gehör? Vem är det som kommer att få styra klimatpolitiken vid en rödgrön regering?

Vi såg ju under den föregående rödgröna regeringen, när man hade Miljöpartiet vid rodret, hur man totalt kastade många delar av svenskt skogsbruk och inte minst svenskt jordbruk över bord. Det var inte värt någonting.