Fru talman! Jag tackar ledamoten Helena Storckenfeldt för anförandet.

Att det är skillnad på moderat och miljöpartistisk miljö- och klimatpolitik vet vi om, och att regeringen missar samtliga klimatmål både på lång och på kort sikt vet vi om. Att regeringen missar samtliga miljömål även om de gör en annan beräkning än Naturvårdsverket vet vi också om. De skillnaderna kvarstår.

Det finns dock ett område där i alla fall vi i utskottet ofta brukar vara överens, fru talman, och det är kemikaliepolitiken. Där tycker vi ofta lika, och oavsett regering har Sverige under lång tid haft hög svansföring på området. Men när man börjar titta på detaljerna ser man att det skiljer sig här också, och det är det min fråga rör.

Det finns oerhört många områden som är förorenade av både gamla och nya synder. Det har funnits en stor budgetpost för sanering av förorenade områden, det vill säga för att ta bort gamla föroreningar och bereda mark så att den blir fri från föroreningar och går att använda. Det här anslaget har regeringen dragit ned på även tidigare, men förra året och i nuvarande budget har man dragit ned på det med över 200 miljoner per år. Nedgången ser också ut att bestå framöver.

Min fråga till ledamoten är: Hur har ni tänkt att man ska uppnå det här när till och med våra myndigheter säger att mångårigt utrednings- och förberedelsearbete går förlorat då anslag 1:4 per definition är nyttjat och detta inte går att genomföra?