Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Den 1 januari i år införde regeringen ett krav på separat insamling av textilavfall. Det var en god ambition, men det var en reform som genomfördes utan att det fanns en fungerande infrastruktur för att ta hand om materialet.

Resultatet blev växande textilberg på återvinningsstationerna, kommuner som tvingades skicka textilier till förbränning och ett sviket förtroende hos de medborgare som ville göra rätt. Från olika delar av vårt land kom larm om kaos och textilberg. Sedan kom det rapporter om att svenska kläder skickades till förbränning i Baltikum och att andra plagg dumpades i Ghana.

Detta var en förutsägbar kris. Utredningen om ett producentansvar för textilier presenterades redan 2020. Men i stället för att agera proaktivt valde regeringen att passivt invänta EU. Man skapade ett glapp mellan kravet på insamling och ansvaret för hanteringen. Nu i höst, som ett kvitto på misslyckandet, har regeringen tvingats backa och åter tillåta trasig textil slängs i hushållssoporna.

Detta är ett underbetyg för regeringens miljöpolitik.

Fru talman! Det hade inte behövt bli så här. Vad avser ledamoten och regeringen att göra för att komma till rätta med textilåtervinningen?