Fru talman! I klimatdebatten hörs ofta domedagstoner. Jag förstår det. Många människor känner oro. Vissa känner maktlöshet. Det är inte konstigt, för uppgiften är enorm. Men mitt i allvaret måste vi också tala om det som inger hopp. Vi måste visa att förändring är möjlig och att Sverige, med lägst utsläpp per capita i EU, redan har kommit en bra bit på vägen.

Sedan 1990-talet har Sverige fördubblat sin bnp samtidigt som vi har minskat våra utsläpp med över en tredjedel. Vi genererar nu bara en sjättedel så mycket växthusgaser per krona som vi gjorde för tre decennier sedan. Det är en framgång att vara stolt över, och det är ett bevis på att tillväxt och klimatansvar inte bara kan samexistera utan också förstärka varandra.

Fru talman! Jag tror inte på att skrämma människor till förändring. Jag tror på att engagera och på att bygga klimatpolitiken på människors vardag, inte ovanför deras huvuden. Utan människors förtroende för politiken kommer vi aldrig att gå i mål.

Vi ser i dag hur näringslivet leder vägen i hållbarhet. Det är inte längre miljörörelsen som driver på. Det är marknaden, innovationskraften och företagen som gör jobbet. Vår uppgift som politiker är att undanröja hinder och se till att det lönar sig att vara bäst i världen på att ställa om. Ibland är det just politikens ansvar att backa undan när företagen och konsumenterna redan springer före.

Fru talman! Klimatpolitiken ska inte bara minska utsläppen här hemma; den ska också inspirera andra. Sverige står för en bråkdel av världens utsläpp, men vi kan ha en enorm påverkan om vi får fler att följa vårt exempel genom att visa att det går att minska utsläppen utan att offra tillväxt, trygghet eller välfärd. Vi kan visa att omställningen kan vara en väg till ett starkare samhälle där både människor och miljö vinner.

Detta är politik för verkligheten – för hårt arbetande människor som redan kämpar med höga kostnader och gör allt för att få vardagen att gå ihop. Det är för dem vi gör detta, för deras barns framtid och för de generationer som kommer efter oss.

När jag står här i kammaren och talar om klimatpolitiken gör jag det med dem i åtanke. Det handlar om dem som går till jobbet varje dag, som bygger våra samhällen och kämpar för att deras barn ska få det lite bättre. Det är för deras framtid som varje replik, varje debatt och varje beslut måste vägas.

Men, fru talman, företag som står redo att ställa om möts i dag av en vägg av byråkrati som snarare försvårar än möjliggör. Det är inte bara ett irritationsmoment – det är ett hot mot hela omställningen. Regeringen har därför påbörjat ett omfattande reformarbete för att effektivisera och korta tillståndsprocesserna. Det handlar inte om att tumma på miljökraven. Det handlar om att fatta beslut i tid. Varje år vi fördröjer omställningen kostar både klimatet, jobben och framtiden.

Just framtiden formas inte minst i våra skogar. Det svenska skogsbruket är en av våra största klimatresurser och samtidigt en motor för jobb och tillväxt i hela landet. Men det förutsätter att vi faktiskt brukar skogen, för det är just då, när vi använder den, som den gör störst nytta.

Den binder koldioxid, ger förnybara råvaror och minskar vårt beroende av fossila material. Forskning visar tydligt att vi på lång sikt får störst klimatvinst genom att bruka skogen, inte bara låta den stå som ett museum. Ändå hör vi röster i debatten om att man vill stänga dörren till det svenska skogsbruket. Man misstänkliggör skogsägare i stället för att se den roll som de faktiskt spelar i klimatarbetet. Över 70 procent av Sveriges yta täcks av skog, och den skogen förvaltas av någon av våra 300 000 skogsägare. Marken har ofta brukats i generationer av människor – med ansvar och omsorg. De är de riktiga klimathjältarna, och de förtjänar respekt.

Fru talman! För att industrin ska kunna ställa om, för att transporter ska kunna elektrifieras och för att hushåll i hela landet ska kunna känna trygghet krävs en kraftfull utbyggnad av den fossilfria elproduktionen. Här är kärnkraften helt avgörande. Den är planerbar, fossilfri och robust. Det är den som tillsammans med vattenkraften i norr bär vårt elsystem och ger oss förutsättningarna att ställa om. Det handlar inte om teknikpreferens. Det handlar om vad som fungerar på systemnivå.

Fru talman! Eftersom det är val nästa år vill jag vara tydlig: Om den rödgröna röran får möjlighet att återigen bilda regering blir det ingen ny kärnkraft. Miljöpartiet har lovat att riva upp planerna. Och Socialdemokraterna har historien emot sig. De har stängt reaktorer förr, och de viker sig när det gäller.

Vi vet att har man ingen energipolitik har man heller ingen klimatpolitik. Ett Sverige som ställer om på riktigt, med minskade utsläpp och en stark ekonomi, kräver ett ledarskap som står pall även när det blåser.

I det stora, som i det lilla, måste klimatpolitiken bottna i verkligheten. Det handlar om att se till att investeringar blir av, att skog får brukas, att el finns när och där vi behöver den och att politiken undanröjer hinder, inte skapar nya.

Vi har alla ett ansvar för framtiden, men det ansvaret bärs inte av förbud eller symbolpolitik. Det bärs av reformer och beslutsamhet och av förtroende för hårt arbetande människors förmåga att bidra.

(Applåder)