Fru talman! Tack, ledamoten Kjell-Arne Ottosson, för frågan! Jag har för mig att vi diskuterade samma fråga i ett replikskifte förra året.

Vi hade ett vallöfte 2022. Vi skulle satsa 100 miljarder per år för att möta framtidshoten – det vi gör nu och det vi investerar får vi tillbaka. Då skrattade man åt oss. Nu har spelplanen ändrats, och man är överens om att faktiskt låna pengar, fast nu till försvaret – 300 miljarder, det vill säga ännu mer pengar – för att det rör sig om ett gemensamt hot och något som behöver göras för samhället.

Vi ser att klimat- och miljöområdet är något som kostar pengar, där man inte möter upp med budgetmedel. Därför behöver man se till att låna och göra dessa saker nu för att det ska bli billigare i framtiden. När det gäller naturskogarna tar det flera hundra år innan den skog som huggs ned nu har kommit upp igen. De saker man inte gör i dag när det gäller trafik, till exempel infrastruktur och tåg, kommer att kosta ännu mer att göra framåt. Vi ser bara på inflationen de senaste åren att pengarna inte är lika mycket värda i dag som de var förut – vi får mindre för dem. Därför vill vi se de här satsningarna.

Vi vet att klimathotet är här och att det går fortare. IPCC:s rapport, som kom i våras, säger att dagens generation, de som är födda på 00-talet, aldrig kommer att uppleva ett normalväder eller en normalsituation. Läget kommer hela tiden att förnyas. Vi måste se till att sakta ned takten för det här accelererande hotet.

Då krävs det stora insatser. Det behövs för skydd, skötsel och miljöövervakning, så att vi vet vad som finns, men också för att se till att vi ställer om och fortsätter med ett starkt industrikliv och att privatpersoner har möjlighet att byta till elbilar och kan vara med i omställningen utan att för den skull göra avkall på sin välfärd.