Fru talman! Jag vill gå tillbaka till den första frågan ledamoten lyfte upp i sitt anförande: det här med investeringar i järnvägssystemet och att regeringen skulle i stort sett ha slagit undan investeringar på järnvägssidan. Så är inte fallet.

Det regeringen gjorde tillsammans med oss var att sätta stopp för höghastighetståget, för att frigöra pengar för andra investeringar. Hela idén med höghastighetståg har ju slagit undan benen för ett fungerande järnvägssystem.

Man räknar helt fel när man räknar på kostnader i samhället. Det har jag påtalat åtskilliga gånger. Man tar inte in godset i beräkningen utan räknar bara vad det kostar när vi människor blir försenade vid tågresor. Att godset, som är så oerhört viktigt för vår industri, inte är med i beräkningen blir väldigt fel. Därför har en så viktig sträcka som Göteborg–Alingsås hela tiden plockats undan i arbetet med den nationella planen. Det gjorde man medvetet i den förra regeringen; man ville styra till höghastighetståg i stället.

Vad är det då som är så viktigt med sträckan Göteborg–Alingsås? Jo, det är hela livsnerven för godsflödet upp till Norrland, Mellansverige och Mälardalen. Trafiken är så intensiv mellan Göteborg och Alingsås att när det blir störningar där fortplantar sig de störningarna till och med upp till pendeltågstrafiken i Stockholm. Därför måste man sätta fokus på att få bort just den flaskhalsen. Då pratar vi inte om höghastighetståg; det är en investering som inte kommer att leda till ökad kapacitet i systemet totalt sett, eftersom stora mängder går via Västra stambanan upp till industrin i norr. Den förra regeringen gjorde en helt bakvänd analys av verkligheten, vilket även rapporten säger.