Fru talman! I dag debatterar vi trafikutskottets utgiftsområde.

Som en del av det här betänkandet lämnar regeringen en resultatredovisning, alltså ett slags utvärdering av året som har gått, och med det en utvärdering av regeringens politik. Här kan man alltså utläsa vilken effekt regeringens politik har haft på transportområdet.

I resultatredovisningen ser man till exempel att transportsystemets standard och tillförlitlighet inte har förbättrats och att den negativa trenden kvarstår.

Transportsystemets användbarhet för olika grupper har inte förbättrats. Det betyder alltså att tillgängligheten och möjligheten till mobilitet och ett aktivt liv på lika villkor inte har förbättrats för personer med funktionsnedsättning.

Vi ser också att punktligheten på järnvägen var historiskt låg under föregående år.

Vi ser att andelen som använder fysiskt aktiv transport, alltså cyklar eller går, har minskat.

Vi ser att utsläppen från inrikes transporter, som riksdagen har beslutat ska minska med 70 procent till 2030, tvärtom har ökat med 22 procent.

Utöver den här resultatredovisningen finns det också andra källor till information för den som vill utvärdera hur det har gått för regeringen.

Klimatpolitiska rådets rapport är en sådan. Klimatpolitiska rådet konstaterar där att regeringens politik har bidragit till att motverka ett transporteffektivt samhälle.

Sedan finns den årliga kollektivtrafikbarometern, som följer kollektivtrafikens utveckling. Den visar för 2024 att kollektivtrafiken tappar marknadsandelar i Tidöpartiernas Sverige. I 18 av 21 regioner tappar kollektivtrafiken. Det här är ett klimatsmart, så gott som helt fossilfritt trafikslag som behöver öka om vi ska minska utsläpp och klara våra klimatmål men som nu alltså i stället tappar marknadsandelar.

Förra året stod det också klart att nattågstrafiken mellan Göteborg och Umeå och mellan Göteborg och Åre läggs ned. Det är trafik som har rullat sedan 1968 som nu upphör.

Förra veckan kom beskedet att också nattågstrafiken mellan Stockholm och Narvik skärs ned. Trafiken halveras; vartannat nattåg försvinner.

Det här gör det inte bara svårare att klara klimatmålet utan slår också hårt mot norra Sverige. Det urholkar funktionsmålet, och det förstärker geografiska skillnader över landet.

Att regeringen i budgeten för 2026 också har valt att underfinansiera trafikavtalen fördjupar de här problemen, och det är en direkt bidragande orsak till att nattågstrafiken nu läggs ned. Men det får också andra konsekvenser. Norrtågs trafik får halverad finansiering via underfinansieringen av trafikavtalen. Samverkande inland, som kör 15 busslinjer över fyra län, står även de med näst intill halverad finansiering.

Det här gäller alltså tåg och bussar som redan är upphandlade. Det går inte att backa ur tecknade avtal. När staten i ett sådant läge kraftigt minskar sin medfinansiering betyder det inte bara att finansieringsprincipen urholkas. Det betyder också att kostnader för samhällsviktig trafik återigen vältras över på redan hårt ansträngda regioner medan staten backar tillbaka.

Regeringen konstaterar sammanfattningsvis i sin egen resultatredovisning att det övergripande transportpolitiska målet inte nås. Det är allvarligt, men det är inte förvånande. Den här regeringen har inte varit uppfylld av att nå vare sig funktionsmål eller hänsynsmål. Hade man varit det hade resultatredovisningen inte sett ut så här tre år in i en mandatperiod. Framför allt hade det inte behövt se ut så här. Vi hade inte behövt stå här med minskad kollektivtrafikandel, nedlagd nattågstrafik, minskad tillgänglighet, ökad ojämlikhet över landet och kraftigt ökade utsläpp från transportsektorn.

Vill vi på allvar se ökad transporteffektivitet behöver vi satsa på hållbara trafikslag. Det är också därför vi från Vänsterpartiet budgeterar för en Sverigebiljett. Vi inrättar en nationell kollektivtrafikmyndighet. Vi inför ett nytt anslag för att stärka cykelinfrastrukturen. Vi avsätter medel för att påbörja återtagandet av järnvägsunderhåll i offentlig regi. Vi behåller och utökar stadsmiljöavtalen. Vi höjer också anslaget till Sjöfartsverket.

Om vi menar allvar med principen om grundläggande tillgänglighet av god kvalitet för alla behöver vi fylla de här målformuleringarna med konkret innehåll. Det är också därför vi utökar anslaget till trafikavtalen och föreslår att de ska indexeras framåt för att skapa en förutsägbarhet och en långsiktig stabilitet som behövs och som saknas i dag.

Vi har också ett eget anslag särskilt riktat till Gotlandstrafiken. Att pressa ned höga färjepriser är ett absolut måste, och det borde vara högsta prioritet för samtliga partier. Jag förutsätter att regeringen återkommer med skarpa förslag på hur höga färjepriser kan sänkas här och nu och med en långsiktig plan som säkrar en fungerande, faktisk tillgänglighet till och från Gotland. I dag har vi en situation där gotlänningarna blir alltmer isolerade på ön. Det är en situation där höga färjepriser beskrivs som en ekonomisk mur mot fastlandet. Det är oacceptabelt. Den muren måste rivas.