Fru talman! Det är just nu inte så livat här inne, och klockan närmar sig 21.

Miljöpartiet vill att hela Sverige ska leva. Just nu är vi inne i en tid då städer och kommuner i Sverige som under många år legat lite i dvala faktiskt börjar leva upp. På flera platser sker det med en närmast explosionsartad utveckling och på andra platser i en lite lugnare takt. Mindre småföretag blommar upp, och människor trivs och kan ställa om sitt arbetsliv till någonting annat.

Många platser har ett stort framtidshopp om bättre samhällsservice och en ljus framtid, men de har också stora ekonomiska och praktiska utmaningar på vägen dit, speciellt i de kommuner som just nu växer snabbt. Men det finns också många platser där människor i dag känner sig övergivna och lämnade i sticket. Det är platser där posten, banken och apoteket sedan länge försvunnit och bussen slutat att gå och där vårdcentralen med läkare och tandläkaren har varierande öppettider och ny personal för varje gång.

Det som kan vara intressant i sammanhanget är att samma problematik kan återfinnas både i våra stadsnära miljonprogramsområden och i glesbygdsregioner. Känslan är att det inte är någon som bryr sig om platsen där man bor, trots att man jobbar och har bidragit. Man känner sig isolerad från både service och gemenskap. Det här är något som vi tillsammans behöver förbättra.

Fru talman! Miljöpartiet har lämnat förslag på många insatser inom andra utgiftsområden som ska stärka glesbygd och landsbygd. Några viktiga delar av vår politik för att hela landet ska leva är exempelvis att säkerställa tillgången till god vård i hela landet. För att bygga ett starkt samhälle måste vi självklart ha en fungerande sjukvård för alla.

Vi behöver också stärka tillgängliga kommunikationer i hela landet. Befintlig järnväg i hela landet behöver nyttjas för fossilfria transporter av både gods och persontrafik. Vi vill införa en lägstanivå för statliga vägar för att säkerställa att infrastrukturen kan användas på ett ändamålsenligt, säkert och hållbart sätt. Det gäller bland annat vägbeläggning, belysning och väderskydd vid busshållplatser. Inget barn ska utsättas för livsfara i väntan på skolbussen.

Vi vill effektivisera transporter, utveckla elladdning för fordon i hela landet och främja biogas, hållbara drivmedel och nya hållbara transportlösningar i hela landet. Vi vill också sponsra elbilsleasing i glesbygd.

Vi måste snabbt bygga ut bredband i hela landet så att man har möjlighet att arbeta och vara uppkopplad brett oavsett i vilken del av Sverige man bor. Vi vill också främja lokal ekonomisk utveckling och skapa bättre villkor för små och medelstora företag. Det kan ibland handla om bättre tillgång till riskkapital och möjligheter till företagsrådgivning.

Vi vill också stärka lokalproducerade ekologiska livsmedel och mathantverk. Vi vill se ett riktat stöd till rekoringar så att fler ringar kan startas. Det ger småskaliga matproducenter bättre möjligheter att få avsättning för sina produkter.

Många expansiva kommuner som i dag växer snabbt på grund av den gröna industriomställningen känner sig också lämnade i sticket av staten, då stora vinster kan göras efter lyckade satsningar samtidigt som kommunerna behöver göra ett mastodontjobb och ta riskerna. Här behöver staten gå in och dela ansvaret när infrastruktur behöver uppgraderas och byggas ut. Det kan gälla väg- och järnvägssatsningar, hamnar, skolor och bostäder som behöver byggas snabbare än någonsin.

Vi behöver också ett mer träffsäkert utjämningssystem så att den kommunala beskattningen blir mer likvärdig. Fastighetsskatt på vindkraftverk och befintliga vattenkraftverk ska tillfalla den kommun respektive region där kraftverken finns, och vi vill att vinster från energiproduktion och råvaruförsörjning bättre ska gå tillbaka till de regioner som står för dessa värden.

Vi vill att man ska skatta där man bor, även vid kortare boende som sommar- eller säsongsboende, och vi vill se en stärkt service i hela landet.

Statliga myndigheter som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Skatteverket ska säkra god tillgänglighet i hela landet.

Kompetensförsörjning är en svårighet för många kommuner. Vi vill säkra att det finns kompetens inom offentlig service som apotek, vård och utbildning.

Man ska kunna leva, jobba, driva företag och ha god livskvalitet i hela Sverige, och alla ska kunna lita på att samhället finns där för dem. Det innebär att man oavsett var man bor och hur mycket man tjänar ska ha tillgång till den offentliga och kommersiella service som krävs för att kunna leva ett fungerande liv. En grundläggande förutsättning för hållbar samhällsutveckling är tillgången till offentlig och kommersiell service.

Under lång tid har både statliga myndigheter och service i form av matbutiker, bensinmackar, post och apotek försvunnit på många platser, trots att tillgång till offentlig och kommersiell service är hörnstenar för utveckling av en plats. Regeringens nedskärningar av stöd till kommersiell service och statens servicekontor – där medborgare kan komma i kontakt med flera centrala myndigheter – förvärrar denna utveckling.

Miljöpartiet vill i motsats till Tidöpartierna i stället satsa på och utveckla de statliga servicekontoren, precis som vi gjorde när vi satt i regering, och vi vill säkra stöden till kommersiell service.

Miljöpartiet föreslår därför att de statliga servicekontoren ska tillföras 40 miljoner kronor mer än i regeringens förslag för 2026 – men det ligger under utgiftsområde 2, om ni letar efter pengar i det här betänkandet.

Via servicekontoren inom Statens servicecenter kan invånare få stöd och vägledning när det gäller tjänster från bland annat Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten. Servicekontoren spelar därför en viktig roll i att tillhandahålla service i gles- och landsbygder och i socialt utsatta områden. Senast jag tittade planerades 29 servicekontor med hjälp av Tidöpartiernas politik att stängas ned under 2025–2026.

Förutom detta, fru talman, föreslår vi också den nya reformen landsbygdsavtalen. Landsbygdsavtalen liknar stadsmiljöavtalen i utformning men har ett bredare anslag. Kommuner och regioner kan ansöka om medfinansiering för åtgärder som förbättrar tillgången till service och minskar transportbehovet.

Landsbygdsavtalen innebär att staten ingår ett kontrakt med landsbygdskommuner, regioner och privata aktörer. Avtalen ska möjliggöra lokala lösningar på lokala problem. Det kan bland annat handla om satsningar på grannskapskontor, förstärkt digital tillgänglighet, bättre förutsättningar för cykelpendling, anropsstyrd kollektivtrafik eller förbättrad lokal service. Träffsäkra lokala lösningar skapas bäst av de medborgare, lokalpolitiker och företag som berörs. Miljöpartiet lägger i år 300 miljoner på reformen som ett tvåårigt stöd.

I dag finns projekt i såväl statlig som ideell regi med liknande upplägg. Ett exempel är Tillväxtverkets satsning Kommuner för serviceutveckling och intresseorganisationen Hela Sverige ska levas projekt Service i samverkan. Vi menar att staten behöver ta ett tydligare ansvar för att möjliggöra en uppskalning av den här typen av lokala lösningar.

Avslutningsvis vill jag säga att Miljöpartiets förslag till anslag inom utgiftsområdet ligger över den beslutade nivån. Därför avstår jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 19. Miljöpartiets budgetalternativ ska ses som en helhet, där ingen del kan brytas ut och behandlas isolerat. Sammantaget hade jag velat anvisa 300 miljoner kronor mer än regeringen till utgiftsområde 19 för 2026.

Med detta landsbygdsavtal, som kanske skulle kunna bli en fin julklapp framöver till landsbygdskommuner och regioner, vill jag tacka för en trevlig debatt och önska hela näringsutskottet och alla åhörare en god julledighet när det väl är dags.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 17 december.)