Fru talman! Utgiftsområde 19 Regional utveckling för budgetåret 2026 är ett utgiftsområde som är blygsamt till sin storlek men ändå helt avgörande för Sveriges framtid.

För Centerpartiet är målet glasklart: Hela Sverige ska leva och utvecklas. Det handlar om att skapa utvecklingskraft med stärkt lokal och regional konkurrenskraft, för en hållbar utveckling i alla delar av vårt land.

Likt andra partier har Centerpartiet lagt fram ett eget budgetalternativ som ska ses som en helhet, och även här vill jag hänvisa till vårt särskilda yttrande i betänkandet.

Vår politik bygger på insikten att Sveriges styrka finns i hela landet – i våra städer, på landsbygden och i glesbygden – men för att den kraften ska kunna frigöras krävs en politik som ser och stärker de lokala och regionala förutsättningarna, inte en politik som centraliserar och detaljstyr.

Fru talman! I regeringens budgetförslag för 2026 på detta område kan vi se en besparing på anslaget för regionala utvecklingsåtgärder. Även om det rör sig om en mindre summa – 2 miljoner kronor – är signalvärdet tydligt. I en tid då våra regioner kämpar med stora utmaningar och samtidigt besitter en enorm potential för grön omställning och tillväxt väljer regeringen att dra ned. Det är fel väg att gå, anser jag.

Centerpartiet motsätter sig denna neddragning. Vi anser att det regionala utvecklingsarbetet bör stärkas, inte försvagas. Politiken måste utgå från regionala behov – de regionala utvecklingsmedlen ska i första hand hanteras av regionerna, som har bäst kännedom om sina lokala förutsättningar.

Men för att vi ska få ett Sverige som utvecklas i hela landet, i varje landsbygd, i varje stad och i varje region måste regeringen använda varje skattekrona på ett effektivt sätt. Regeringen kan inte bara peka på regionerna och lämna dem att utvecklas på egen hand, utan man måste ta sin del av ansvaret.

Staten har ett övergripande ansvar för infrastrukturen för vägar och järnvägar och för att tågen funkar, för att vi har utbildning som gör oss anställbara och utbildning med spets som främjar vår konkurrenskraft, för att handläggningstider för relevanta tillstånd för företagsetableringar är rimliga och för att det finns energiförsörjning som är tillräcklig för vår basindustri men också för att nyetableringar ska kunna ske.

Fru talman! När vi pratar om tillväxt är det lätt att tro att vi varje gång pratar om våra stora städer. Men vi vet ju att så inte är fallet. Etableringar som kräver marktillgång letar sig såklart utanför den redan bebyggda staden. När det händer måste staten och dess myndigheter vara på tårna tillsammans med kommunerna och underlätta för att etableringen ska bli verklighet.

Låt mig ta ett exempel. Svenska kraftnät bygger nu ut stamnätet i projektet Nordsyd. På kartan finns en transformatorstation i Mehedeby i norra Uppland utritad. Det finns också ett företag som vill etablera sig i området. Planprocessen hos kommunen har flutit på, men när ärendet kommer till statens myndighet – i det här fallet Svenska kraftnät – tar det åtta månader för den att möta företaget som vill göra en etablering i hundramiljardersklassen för att sedan ge beskedet att den efterfrågade effekten kan tilldelas tidigast 2033. Det innebär att el från Nordsyd inte kan komma till nytta vare sig för redan befintlig basindustri eller för nyetableringar i området, som länge dragits med hög arbetslöshet.

Det här duger naturligtvis inte om vi vill att varje region ska utvecklas. Det är oerhört angeläget att man är på tårna när det kommer företag som vill etablera sig. Här behöver regeringen visa tydligt ledarskap och ta det som är statens ansvar när det gäller exempelvis handläggningstider.

Fru talman! En stor del av den regionala utvecklingen finansieras av EU:s sammanhållningspolitik. Här ser vi stor potential att både förenkla och effektivisera.

I det nya förslaget till långtidsbudget i EU ser sammanhållningspolitiken ut att ha förändrats drastiskt. Det ser ut som att sammanhållningspolitiken kommer att slås ihop med jordbrukspolitiken och att fördelningen av medlen kommer att centraliseras till staten snarare än till regionerna.

Centerpartiet anser att det finns en risk att sammanhållningspolitiken politiseras av regeringen och att den lokala kännedomen går förlorad. Inför nästa programperiod, 2028–2034, är det avgörande att vi driver en linje som fokuserar på konkurrenskraft, innovation och omställning med särskilt beaktande av EU:s och Sveriges glest befolkade regioner.

Fru talman! Likt tidigare talare vill jag även lyfta fram en central del av en levande landsbygd, nämligen tillgången till kommersiell service.

Den lokala butiken eller macken är ofta navet i bygden. De senaste årens kostnadsökningar inte minst på el och den höga inflationen har slagit hårt mot dessa företagare, som har ett begränsat kundunderlag. Dessa verksamheter är också, som Tillväxtverket påpekat, avgörande för Sveriges krisberedskap. Därför är det av yttersta vikt att statens stöd till kommersiell service finns kvar och anpassas för att möta de verkliga behoven vad gäller både drift och nödvändiga investeringar.

Fru talman! Regional utveckling handlar inte om att fördela bidrag utan om att skapa förutsättningar – förutsättningar för företag att växa, för människor att bo och arbeta där de vill och för hela Sverige att klara den gröna omställningen. För oss i Centerpartiet är det självklart. Utsläppen ska ned, och jobben ska bli fler. Det är en politik som på riktigt ger kraft åt hela Sverige.

Med detta, fru talman, vill jag tacka för ordet i min första debatt på näringsutskottets område och hänvisa till Centerpartiets särskilda yttrande.