Fru talman! När man hör mycket lögner brukar man ibland säga: Hoppas man hittar hem.

Vi debatterar nu utgiftsområde 19 Regional utveckling. Jag ska försöka ge en bild av hur det ser ut på små orter i inlandet, framför allt i Norrbotten eftersom jag känner till deras öden bäst. Som jag har sagt många gånger här i talarstolen hade min hemkommun en gång i tiden 15 000 invånare. I dag är vi nere på 5 700 invånare. Men det är en bra kommun på många sätt, och den bidrar i högsta grad till AB Sveriges bnp.

Att ekonomin är illa skött just nu är en sak, och här finns ett och annat att önska. Men att tillåta en hel landsända att självdö bara för att göda statskassan och bygga tunnelbanor i Stockholm sticker i ögonen på oss. När skolorna är nedlagda sedan länge, när tidningen har slutat komma, när länstrafiken har slutat köra och när lanthandeln har stängt börjar den negativa spiralen snurra ännu snabbare. Små kommuner saknar även folk och kan inte bemanna skolor och äldrevård utan måste ta in hyrpersonal som kostar tre gånger så mycket.

När jag söker på vad regional utveckling är får jag fram följande – jag vet inte om det är AI eller inte, men jag hoppas att det är fakta: ett brett arbete för att stärka hela landets utvecklingskraft genom att minska skillnader mellan regioner, med fokus på hållbar utveckling inom områden som ekonomi, infrastruktur, kompetensförsörjning, miljö och social välfärd, där olika aktörer samverkar för att utnyttja platsens unika potential. Det handlar om att skapa livskraftiga regioner med likvärdiga möjligheter till boende, arbete och välfärd.

Det ni, kollegor! Visst låter det bra? Är det inte dags att vi kavlar upp ärmarna och gör verkstad av dessa ord?

På DN Debatt i går skrev en boende i min hemkommun Pajala om en händelse hon drabbades av i våras. När deras gård brann kunde hon inte ringa 112. Hon skrev att hon skrek i panik men att det inte gick att nå 112. Detta är i Sverige 2025. Säger inte det rätt mycket om vårt misslyckande med den regionala utvecklingen? Man klipper kopparkablarna innan ett fungerande alternativ finns på plats. Varför? Jo, för att det tydligen är för dyrt att underhålla fungerande telefoni. Jag är inte emot ny teknik, absolut inte. Men den nya tekniken ska väl vara för alla i vårt land? Här blir det så tydligt att glesbefolkade kommuner alltid lever på nåder.

Vi måste få till en regionalpolitik värd namnet. När slutade man bry sig om regionalpolitik i det här landet? När industrin skrek efter arbetskraft var det befogat att ge människor möjlighet att flytta till orter där det fanns jobb. En god vän som i dag är drygt 80 år och som jag jagar med berättade att när han körde taxi i norra Finland skulle han köra finska killar till Övertorneå i Sverige, för dit hade det kommit fyra stora svenska företag som sökte arbetskraft. Vi pratar tidigt 60-tal. Om de antog jobberbjudandena fick de bostad, och hade de bohag fick de flytten betald. Det var inte bara Tornedalen och norra Sveriges landsbygd som dränerades på ungdomar. Även delar av Finland bidrog till Sveriges tillväxt och välfärd.

Det var en tid då samhället gemensamt mötte utmaningarna. Staten och näringslivet såg tillsammans till att vi fick välfärd och tillväxt. I dag förväntar sig staten i stället att någon annan ska kratta manegen så att AB Sverige kan ta vinsterna medan landsbygden får vara en koloni för allt som den gröna omställningen kräver.

I dag har vi en regering som har gett myndigheter i uppdrag att slänga ut människor bara för att de har en annan hudfärg eller inte är tillräckligt svenska. Att kristna människor står upp för detta har jag svårt att svälja. Snacka om att det har skett en förändring i vårt fina land! Jag frågar som i tv-programmet: Vart är vi på väg? Den frågan måste vi ställa oss.

Nu kommer den gröna omställningen med allt vad den innebär av mer energiproduktion, fler gruvor och mer skogsbruk. Mycket av det ska nu ske på de orter som en gång släppte iväg sina ungdomar och tömde sina gårdar. Nu ska dessa orter bidra med mineral, elkraft, skogsprodukter och upplevelser för turister som ser norra Sverige som en park dit de ska komma för att lindra sitt samvete för att de har exploaterat sin egen natur.

Vi kan tillgodose många av dessa önskningar för Moder Svea, men det får inte leda till att utarmningen av dessa orter bara fortsätter och att vardagen bara blir svårare för var dag som går. Vi kan inte fortsätta på den banan längre.

Vi saknar människor – humankapital – i många delar av landet, där urbaniseringen har dragit fram som värst. Nu ska jag återigen, fru talman, ta ett tydligt exempel från min landsända. Om vi inte får människor att flytta till gruvstäderna och landsbygden i Norrbotten blir det fly in/fly out-personal som bor i baracker som torkar mitt arsle när jag blir dement och gammal. Jag skojar inte, fru talman.

Vi måste få till ett system där mer av de värden som produceras till vårt gemensamma AB Sverige går tillbaka till dessa orter, som faktiskt offrar sina naturresurser. Först då kan vi göra orterna attraktiva så att det blir intressant att flytta till dessa glömda delar av Sverige.

Fru talman! Jag är övertygad om att om vi får till ett system där naturresursernas värden fördelas på ett mer rättvist sätt kommer utvecklingen att leda till levande landsbygdssamhällen. Jag säger bara: Det vore fel att inte göra något i det här läget. Vore det inte rättmätigt om ersättning tillföll de kommuner och regioner där bränslet till vår tillväxt och välfärd grävs upp?

Återigen: Jag är övertygad om att det som i dag beskrivs som lyx i förorterna till storstäderna kan bli det som de orter som nu håller på att självdö kan erbjuda i morgon till de familjer som har det tufft när det gäller trångboddhet, arbetslöshet och segregerad skola eller arbetsplats.

De skulle kunna få billiga hyresrätter där naturen finns bakom knuten, en skola där alla elever får samma förutsättningar och en gård där drömmen om djur och tystnad blir verklighet. Ja, inte vet jag, men det är exempel på sådant som skulle kunna bli verklighet med en annan politik och fördelning. Om vi hade det skulle det inte vara svårt att locka dessa familjer att flytta till en ljusare framtid, men då behövs en annan syn på fördelning av resurser.

Jag deltar inte i beslutet till anslag men tackar för ordet.