Fru talman! Jo, jag är hyfsat medveten om att vi har en borgerlig regering. Jag hoppas att vi har det även efter valet.

Ska jag alltså uppfatta dessa två olika siffror som att man just i år ämnar öka anslaget till vägar men att man i den långsiktiga plan som man själv har budgeterat för ska dra ned på det anslaget i tolv år? Det var så här det såg ut på vägsidan, fru talman, och det är det Riksrevisionen har kritiserat: När det röda laget – eller det rödgröna laget, delar av det eller vad det nu är – styrde blev det inga satsningar på vägarna. Tvärtom byggdes underhållsskulden upp.

När det gäller järnvägssidan, fru talman, avsätter regeringen – jag kommer snart att hålla mitt anförande och peka på det – exakt de resurser som Trafikverket har sagt sig kunna hantera. Om man lägger mer resurser än en myndighet klarar av att hantera fryser de pengar som inte används inne, fru talman. Det gäller alla myndigheter – detta vet vi här i rummet, men det är inte givet att alla åhörare vet det – och varenda finansminister oavsett färg tenderar att vara väldigt glad för det, för det innebär att budgeten ser bättre ut. För övrigt fungerar det nästan likadant i kommunerna, det vill säga att den som har en större investeringsbudget än den gör slut på klarar ekonomin.

Målet med en budget måste dock ändå vara att de pengar som avsätts också används. Därför är det förvånande att Socialdemokraterna, som ändå är eller historiskt har varit ett statsbärande parti, lägger mer pengar på järnvägen än man vet kommer att användas – samtidigt som det i den långsiktiga planeringen de facto kommer att fortsätta finnas en underhållsskuld för vägar.

Jag tackar ledamoten för informationen, fru talman, men jag är bekymrad.