Fru talman! När Moderaterna och samarbetspartierna tog över makten i Sverige år 2022 efterträdde vi en regering som hade haft det uttalade målet att rädda Sveriges landsbygder. Men hade Sverige regional utveckling i hela landet då? Svaret är nej.

I stället hade vi en tvåsiffrig inflation, skenande elpriser och bland världens dyraste diesel. Inrikesflyget gick på knäna, matpriserna var utom kontroll och Riksbanken tvingades bromsa stenhårt när vi gick från nollränta till 2,5 procent på bara ett år. Restaurangerna, som äntligen hade börjat hämta andan efter pandemin, fick dyrare råvaror, oförutsägbara elräkningar och färre gäster. Småföretag fick se sina marginaler ätas upp av räntor, frakt och hyror. Bagerier, pizzerior, växthus och andra som är beroende av el var särskilt hårt drabbade.

Detta var 2022, ett år då det blev tydligt att den rödgröna regering vi då hade tappade kontrollen över sådant som är statens kärnuppgifter. Många av de problem som Sverige känner efterskalven av i dag är ärvda problem.

Fru talman! Den resa som Sverige har gjort sedan regeringsskiftet kan beskrivas med något som liknar en filmtitel: tillbaka till rimligheten.

Inflationen har bekämpats och ligger nu nära Riksbankens mål. Staten har klivit in med riktade stöd till dem som har drabbats av rödgröna elräkningar, och vi lägger nu om kursen för att skapa ny fossilfri baskraft i södra Sverige.

Drivmedelspriserna är tydligt lägre efter både skattesänkningar och en justerad revisionsplikt som går i takt med övriga EU. Parallellt med det utökas satsningarna på laddinfrastruktur för elbilar. En ny elbilspremie tas fram, och laddning vid arbetsplatsen görs skattefritt.

Företagare i bred bemärkelse har fått se kvittokrånglet minska genom ny lagstiftning, och de har fått se lönsamheten förbättras med nya 3:12-regler. Företagare i specifikt besöksnäringen har fått se gårdsförsäljning införas, och till sommaren slopas matkravet för alkoholservering.

Därutöver har flygskatten slopats, Bromma flygplats står kvar – jag landade där i morse – och punktligheten i tågtrafiken har ökat, även om mycket arbete såklart återstår.

Varför arbetar då regeringen med detta? Jo, det gör den för att tillgänglighet och konkurrenskraft i hela landet spelar roll. Vi pratar emellanåt i den här kammaren om att Sverige inte får bli isolerat från omvärlden, och som hemmahörande på Gotland vill jag göra ett tillägg till det: Regioner långt från huvudstaden får inte heller bli isolerade från att delta på liknande villkor.

Fru talman! De senaste åren har handlat om krishantering. Dyrpriser i livsmedelsbutiken, på macken och i vägguttaget har tarvat stor reformkraft från regeringen. Nu är det viktigt att vi fortsätter på inslagen väg och inte riskerar stabilitet, konkurrenskraft och sammanhållning – kort sagt det som gör Sverige till Sverige.

Fru talman! Budgeten för utgiftsområde 19, som vi debatterar här i dag, är inte en idétext om hur regionalpolitiken ska vara utformad in i minsta detalj. Det är i stället en verktygslåda med pengar som ska göra skillnad i verkligheten.

Anslaget till regionala utvecklingsåtgärder uppgår till 2,1 miljarder. Det är smörjmedlet som kan få saker att hända på marken, där kommuner, regioner, företag och akademi kan kroka arm. Det handlar om regionala företagsstöd och stöd till kommersiell service så att det kan finnas en närvaro även där kundunderlaget är tunt.

Transportbidraget på utgiftsområdet uppgår till 450 miljoner kronor, vilket är en kompensation som syftar till att avstånd inte ska bli en straffskatt. Genom en öronmärkning till de fyra nordligaste länen kommer de lite närmare samtidigt som förädling och lokala jobb stimuleras.

EU-medlen på utgiftsområdet uppgår till 2,2 miljarder och är den utväxling som gör att Regionalfonden och Fonden för en rättvis omställning kan betalas ut och faktiskt omsättas i innovation, entreprenörskap och konkurrenskraft. Det här är inte pengar som ska administreras bort, fru talman, utan de ska omsättas i fler jobb, fler företag och en enklare vardag i hela landet.

Fru talman! Sveriges landsbygder och regioner behöver inte fler välmenande planer skrivna i Stockholm. De behöver frihet, förutsägbarhet och respekt för människors arbete och ägande. De behöver vägar som håller, trygg el året om och drivmedelspriser som gör att man kan ta det där jobbet i grannkommunen, skjutsa barnen till fotbollsträningen eller hälsa på farmor.

Vi ska vara ett samhälle där den som vill starta ett bageri, ta över familjens jordbruk eller expandera ett industriföretag inte möts av högre skatter, osäkra regler och politiska pekpinnar utan av tydliga spelregler och rimliga villkor. Regional utveckling skapas inte i riksdagens betänkanden utan i verkstäder, ladugårdar, lastbilar och butiker. Ja, staten har en roll när det gäller att skapa förutsättningar för infrastruktur och konkurrenskraft samt att tillhandahålla grundläggande service, men det är människors egen strävsamhet som är avgörande. Därför ska vi fortsätta att riva hinder så att nit, flit och slit lönar sig.

Fru talman! Om vi ska ha underbara dagar framför oss behöver vi som land hitta tillbaka till det där – till ett Sverige som inte mäter sitt egenvärde utifrån ett procentmål som har satts upp på någon myndighet utan som hittar sin självbild och vision i alla de människor som skapar, brukar och förvaltar vårt land. Det handlar om dem som vet vad mod, entreprenörskap och arbete faktiskt betyder – de som ser potential där andra bara ser en plätt gräs.

(Applåder)