Fru talman! Tack, Monica Haider, för ditt inlägg i debatten! Jag hade inte tänkt ta replik – en ganska vanlig inledning här i talarstolen, har jag märkt – men jag kunde inte låta bli.

Statens servicecenter är i grund och botten en gammal borgerlig reform. Jag vill minnas att det var Mats Odell som var minister när det genomfördes. Sedan har den myndigheten vuxit och vuxit. Gott så, kan man tänka, men sedan ser man att myndigheten själv redogör för att det är otroligt få människor som kommer till vissa av kontoren. De besöks knappt över huvud taget.

Vi har ökat digitaliseringen, och nästan alla myndigheter har digitala tjänster. Sedan finns det en liten grupp som inte kan tillgodogöra sig det. Att man i det läget säger åt myndigheten att se över möjligheten till mobila enheter och att jobba annorlunda tycker jag är rimligt. Det är inte så att vi inte ska ha Statens servicecenter, men det är också märkligt att Statens servicecenter har väldigt många kontor i Stockholm innanför SL:s linjenät. Där skulle man definitivt kunna ta bort några kontor. I stället har myndigheten valt att ta bort kontor på andra ställen i landet, något som jag kanske inte tycker är bra.

Hur många besök tycker ledamoten att det är rimligt att ett kontor har?