Herr talman! Näringslivspolitiken är en bred fråga som inte bara hanteras på det här utskottsområdet, alltså nummer 24. Ska vi fortsatt ha ett starkt och hållbart näringsliv i Sverige är det många delar som behöver hänga ihop och många utskottsområden som behöver samverka. Arbetsmarknad, energi, skatter, transportpolitik, klimatpolitik, utbildning, migrationspolitik – alla påverkar näringspolitiken.

I dag kommer vi bara att prata om en liten del av allt det här. Men det finns gemensamma nämnare som i stort sett alla näringslivsföretagare lyfter fram som stora utmaningar när vi möts, och de är inte någon nyhet för någon av oss i näringsutskottet: bristen på kompetensförsörjning, säkrad energiförsörjning i närtid, tydliga och snabba tillståndsprocesser och inte minst långsiktighet, där tydliga politiska mål och minskad ryckighet inom politiken är av väldigt stor vikt.

Just långsiktigheten är det som Svenskt Näringsliv reagerade på när regeringen presenterade sin budget under hösten. Deras analys var att regeringen i den här budgeten är alltför inriktad på kortsiktiga konjunkturstimulanser snarare än åtgärder som får ekonomin att växa långsiktigt. Man uttrycker sig så här: ”Långsiktigt god tillväxt kräver ett gott klimat för både företag och individer. Att det lönar sig att investera för framtiden, ta risker och skapa nya innovationer. Företagsklimatet måste vara bättre än i våra konkurrentländer och hela tiden vårdas och utvecklas.”

Svenskt Näringsliv önskar sig alltså långsiktiga och stabila förutsättningar, vilket inte är ett dugg konstigt när det är stora investeringar som krävs när man ställer om, moderniserar eller tar fram ny teknik för framtiden.

Tydlighet och långsiktighet är dock ett problemområde när det gäller Tidöregeringens näringslivspolitik. Till exempel hänger den gröna omställningen till stor del på vår långsiktiga klimatpolitik. Om man svävar på målet och sätter åtgärder på paus kommer omställningen att stanna av, och då kan vår konkurrenskraft gå förlorad när vi blir omsprungna av andra.

Förra veckan var influeraren Henrik Jönsson inbjuden till riksdagen av moderater för att prata om ifall den gröna industriomställningen är en bubbla, till synes för att skapa osäkerhet och misstänksamhet mot Sveriges näringslivs klimatomställning och nödvändigheten av den. Samma osäkerhet är tyvärr väldigt tydlig i Tidöregeringens budget.

För att nå miljömålen och målet om nettonollutsläpp till 2045, samtidigt som vår konkurrenskraft bibehålls, krävs det investeringar i hållbar industriteknik. Multilaterala företag över hela världen satsar nu enorma resurser på att säkerställa sin gröna omställning för att bibehålla och stärka sin konkurrenskraft på den globala marknaden. Detta måste gälla även det svenska näringslivet.

Under 2021 infördes en möjlighet för företag att ansöka om kreditgarantier för stora gröna industriinvesteringar. Detta ska bidra till att underlätta företags möjligheter att finansiera långsiktiga investeringar. Regeringen har, som vi hört tidigare i dag, i budgetpropositionen för 2026 avvecklat dessa kreditgarantier, vilket är minst sagt beklagligt. Det här är pengar som borde ha legat kvar med långsiktighet även efter 2026.

Miljöpartiet anser samtidigt att stöden från Industriklivet och Klimatklivet borde ökas för att användas för den gröna omställningen och inte så som regeringen gör när den drar ned, flyttar runt och ändrar förutsättningarna för stöden från dag till dag.

Miljöpartiet vill dessutom införa ett nytt cirkuleringskliv för att öka industrins möjligheter att skapa cirkulära flöden och kritiska metaller och mineral samt ett klimatskyddsavtal som garanterar ett fast pris på koldioxid under en viss tidsperiod till företag som vill göra stora klimatinvesteringar.

Om man önskar sig en tydlig signal från Moderaterna till näringslivet om huruvida den gröna omställningen är prioriterad tolkar jag det dock som ett hyfsat tydligt nej. Den gröna omställningen är i dag inte regeringens prioritet. Lyssnar man däremot på accelerationskontoret, som har regeringens uppdrag att stötta den gröna industriomställningen, blir det ett annat tonläge.

Jag tänkte att jag också skulle läsa några ord ur Accelerationskontorets rapport Utveckla eller avveckla – samhällsekonomisk analys av scenarion där investeringar inte blir av. Bakgrunden till texten är att Accelerationskontoret i våras släppte en kartläggning som identifierade 155 pågående större svenska näringslivsinvesteringar på totalt 803 miljarder kronor spridda över alla svenska regioner.

Accelerationskontoret skriver så här: Den svenska industrins omställning pågår här och nu i hela landet. Den här rapporten hjälper oss förstå varför omställningen sker. Det handlar inte bara om lagkrav eller en motsträvig anpassning. Det handlar om att alternativet att göra ingenting är mycket oattraktivt och förenat med stora risker. Särskilt betydande är de lokala ekonomiska effekterna om existerande verksamheter inte ställer om. Det finns stora värden att förvalta och utveckla som annars riskerar att gå förlorade. Rapporten visar hur effekterna av uteblivna investeringar sprider sig som ringar på vattnet bortom det enskilda företaget till övriga näringslivet och det lokala samhället.

Så skriver alltså Accelerationskontoret. Om regeringen inte har läst den här rapporten skulle jag vilja rekommendera att man tar del av detta arbete, då det är mycket som behöver göras för att säkerställa den gröna omställningen och därmed samtidigt stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft.

Som jag tidigare sa vet de flesta av oss vad som behövs. Det behövs el i närtid. Vi vill leverera den med förbättrad effekttilldelning, utbyggnad av smarta nät, ökad flexibilitet och genom att skapa goda förutsättningar för ny produktion av förnybar el som kan komma på plats i närtid.

För att förkorta tillståndsprocesser tror vi på bättre och tydligare samarbeten mellan myndigheter, bättre resurstilldelning och tydligare kriterier för en tillståndsprocess. Vi vill ha bibehållna tydliga krav och höga miljökrav. När det gäller förkortade tillståndsprocesser vill vi ha förenklingar, förtydliganden och förstärkningar av resurser, inte försvagningar av vår miljölagstiftning. I vår helhetsbudget gör vi satsningar på allt detta.

När det gäller kompetensförsörjning behövs bättre förutsättningar för att rekrytera den kompetens man behöver från hela landet men också från resten av världen. Vi har ett stort behov av personal, och det är därför ett hårt slag att regeringen i stället väljer att försvåra och försämra arbetskraftsinvandringen samtidigt som regeringen betalar dem som vill lämna Sverige.

När näringsliv, företag och flera branscher ropar efter mer personal skruvar regeringen åt kranen. Detta är allvarligt. När jag tidigare under hösten besökte Norrbotten var det här någonting som lyftes fram av de flesta jag mötte: Varje tillskott av en människa gör skillnad, och varje arbetsför person som försvinner skapar ett hål som behöver fyllas.

Jag tror att det också är därför man i norra Sverige så tydligt säger nej till att bidra till och betala för att fler människor ska lämna Sverige. Man vill ha kvar människor på orten. Man vill inte kasta ut dem.

För att säkra kompetensförsörjningen behöver vi också nya utbildningar. Vi behöver bostadsbyggande i expansiva kommuner och samhällsviktig infrastruktur som byggs ut. Det här är någonting vi satsar på i vårt övergripande budgetförslag, och det är en viktig del för näringspolitiken.

Sveriges näringsliv är ett av världens mest framstående. Det är känt för sin anpassningsförmåga och sin innovativa kraft.

När vi alla nu befinner oss i en klimat- och miljökris spelar näringslivet en nyckelroll för den gröna omställningen. Samhällsviktiga näringsgrenar som exempelvis livsmedelsproduktion och skogsnäring behöver särskilt rustas upp för de nya förutsättningarna i ett nytt klimat. Samtidigt innebär industrins arbete med att snabbt minska utsläppen av växthusgaser en drivkraft för innovation, teknikutveckling och hållbar samhällsutveckling i hela landet genom nya jobb och företag.

Som vi alla vet har Sverige stora och unika näringar som bidrar till vår försörjningsförmåga och våra exportinkomster. De ger arbeten och pengar och kan bidra till våra miljö- och klimatmål om vi tar hand om dem på rätt sätt. Detta gäller inte minst vår skogsnäring, vår livsmedelsproduktion och vår gruv- och stålindustri. Vi ska vara väldigt rädda om dem. Allt hänger ihop. Ingen av de här verksamheterna kan stå utanför en hållbar näringslivsutveckling eller en klok, långsiktig väg framåt.

Den gröna klimatomställningen behöver ske nu och på ett sätt som är långsiktigt gynnsamt för oss alla. Staten behöver spela en aktiv roll i industrins klimatomställning samtidigt som det är viktigt att politiken stöttar utvecklingen och inte kastar grus i maskineriet. Svenska företag är och kommer att vara avgörande för Sveriges klimatarbete och för vår konkurrenskraft.

Jag vill slutligen säga att jag såklart står bakom Miljöpartiets budget i sin helhet, och där finns våra viktigaste näringslivspolitiska åtgärder. Jag hänvisar därför till mitt särskilda yttrande i betänkandet. Därutöver, herr talman, yrkar jag bifall till Miljöpartiets motivreservation 3.

För oss i Miljöpartiet är det viktigt att handelspolitik bidrar till att stärka miljö och klimat, mänskliga rättigheter och de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030.

Jag är nu slutligen tillbaka där jag började. Näringslivspolitiken täcker ett stort och brett område. Både näringslivspolitiken och handelspolitiken är delar av den samhällsutveckling som vi tillsammans skapar. För mig och Miljöpartiet är det självklart att vi alla tillsammans måste bygga ett hållbart samhälle. Jag hoppas verkligen att den inriktningen framåt kan tryggas långsiktigt av fler partier.

Med det vill jag tacka för den sista näringslivsdebatten med näringsutskottet år 2025.