Herr talman! Tack, ledamoten Lili André, för svaret!

Jag är glad att ledamoten säger att man ännu inte vet. Man har verkligen ingen koll. Man har dubbelriktade referenskontrakt, och man lägger flera hundra miljarder på kreditgarantier. Men man vet inte hur mycket det kommer att kosta. Man vet inte ens vem som ska betala. Det är tragiskt.

Man säger att man ska skydda konsumenterna, men vem ska ta slutnotan om det visar sig att det kostar 2 kronor per kilowattimme att producera elen? Då kommer industrin inte att bli glad. Jag är glad att ledamoten är ärlig och säger att man ännu inte vet. Man vet inte ens vem som kommer att betala kalaset.

Jag tror inte att väljarna kommer att bli glada för att det om 15 eller till och med 20 år kommer att finnas ett energislag på plats, ett gammalt till och med. Jag väntar på att ångmaskinen ska komma fram igen. Tekniken är gammal. Den har inte gått framåt alls på 50 år, utan det är precis samma teknik som användes för 50 år sedan, när man byggde senast.

Ledamoten använde själv ordet teknikneutralitet. Är det teknikneutralt när man är tvungen att lägga hundratals miljarder på stöd för att aktörerna ens ska våga börja bygga? Och man har inte ens något svar.

Jag har bara en sista fråga: Vem ska betala slutnotan när allt är på plats? Vem ska få svartepetter – är det skattebetalarna eller konsumenterna?

(Applåder)