Fru talman! Det är ändå ganska intressant att ledamoten Jansson rakt av avvisar Jacob Wallenbergs spaning kring två viktiga områden för Sverige, åtminstone den spaning som gäller klimatomställningen.

Visst, Sveriges utsläpp är väldigt låga sett till hela världen, men det var inte det som var poängen. Poängen är att om vi skapar en hemmamarknad där vi kan ta fram nya produkter och ny teknik som världen kommer att efterfråga – till exempel grönt stål – kommer det svenska näringslivet att kunna blomstra inte bara i dag med gammal teknik utan även i morgon med ny teknik.

Ledamoten Jansson sa i sitt anförande att politik inte ska gå in med stöd. Det där är intressant. Jag tycker att politiken ska gå in med stöd när det handlar om att utveckla nya näringar och nya grenar, till exempel grön omställning med industrikliv och gröna krediter. Då är det möjligt. När vi har en S-kurva i en tidig utveckling bör staten kunna hjälpa till. I ett senare skede ska näringslivet kunna stå på egna ben.

Vad regeringen gör är att man i stället går in med statligt stöd till kärnkraft. Det är en teknik som nådde sin mogenhet på 1980-talet. Där ska regeringen alltså gå in med konstgjord andning för att en mogen teknik inte klarar sig själv.

Det där får jag inte att gå ihop med en klassisk moderat marknadspolitik. Man kör en planekonomisk modell och ger konstgjord andning till en gammal teknik. Kan Jansson förklara varför man väljer den modellen – varför inte satsa på ny teknik och ge stöd där i stället för konstgjord andning till gammal teknik?