Fru talman! Vi är framme vid mandatperiodens sista budgetdebatt för utgiftsområde 24 Näringsliv. Nu är den här regeringens näringspolitik fullbordad, och det är bara att konstatera att det är fyra förlorade år. Jag tänker ta med er på en liten rundtur genom mandatperioden för att se hur de här åren har sett ut.

När regeringen tillträdde kom Tidölaget till ett dukat bord på Regeringskansliet. Sverige hade starka statsfinanser. Vi var ledande inom global innovation. Vi hade gjort stora investeringar i banbrytande teknik. Industrin blomstrade i hela vårt land. Men i stället för att öka utvecklingstakten valde man att med beslut efter beslut helt rasera det arbetet.

En Sverigebild som förknippades med en växande industri, låga utsläpp och tillväxt blev i stället en bild av ett Sverige som helt lämnat walkover när det kommer till närings- och klimatpolitik för framtidens teknik.

Fru talman! Vi kan titta på besluten som fattades under den första tiden i Regeringskansliet. I början av mandatperioden valde man att skära ned på innovationsekosystemen med nästan 1 miljard kronor. Det var ett helt avgörande stöd för små och medelstora höginnovativa bolag. Sedan valde man, mitt i en ekonomisk kris, att helt ta bort stödet för korttidsarbete, vilket säkerligen har lett till att många fler blivit arbetslösa än vad som varit nödvändigt.

På detta valde man 2024 att helt ta bort högkostnadsskyddet vid höga sjuklönekostnader för småföretag, trots att en organisation som jag vet att den svenska högern brukar lyssna ganska mycket till, Svenskt Näringsliv, varnade för vad det skulle komma att innebära. Och vad ser vi nu? Jo, rekordmånga konkurser av småföretag i Sverige. Inga insatser har gjorts för att stävja konkurserna. I stället för att stötta landets småföretagare har regeringen ägnat sin tid åt att avskaffa en massa regler. Det har förvisso välkomnats, men vad gäller faktiskt utfall i jobb eller färre konkurser kan man inte visa på något resultat.

Fru talman! Vi ska komma ihåg att under första halvan av mandatperioden valde regeringspartierna att ägna sig åt det fördummande kulturkrig som vi har haft i svensk energipolitik under alltför många år. Sedan kom man till insikt och följde Socialdemokraternas politik.

Vi behöver en energiöverenskommelse för vårt lands skull och för vår konkurrenskraft. Tyvärr strandade de samtalen, vilket jag beklagar. Jag vill bara understryka hur viktigt det är att riksdagen kommer fram till en energiöverenskommelse. Det har vi inte gjort på grund av att vissa partier valde kulturkrig framför elproduktion.

Vi ser att näst intill ingen kraftproduktion har tillkommit under 2025. Trots att regeringen lagt hela sin klimat- och näringspolitik på elektrifieringen har man under mandatperioden gjort det billigare med fossila bränslen än med el.

I budgeten som vi diskuterar nu har regeringen valt att pausa stödet till gröna kreditgarantier. Det är ännu ett beställningsjobb från Sverigedemokraterna. Man var ute i medier och kritiserade enskilda bolag ganska öppet. Man sa att man ville pausa de gröna kreditgarantierna. Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, som alltid gör som Sverigedemokraterna säger, pausar de gröna kreditgarantierna.

Och vad gjorde de i den budget vi debatterar nu? De slopade Industriklivet med 80 procent. Sedan säger de att de står på den svenska industrins sida. Jag har inte träffat en enda industriledare eller ett enda företag som välkomnar den här politiken – tvärtom.

För varje dag som går, fru talman, är den svenska industrin och konkurrenskraften hårt ansatta av konkurrerande ekonomier. För varenda dag som går som den här regeringen inte stöttar den svenska industrin tappar vi konkurrenskraft och arbetstillfällen.

Nu har jag sett i medierna att statsministern, för att motverka utvecklingen av låg tillväxt och hög arbetslöshet, vill ha en tillväxtpakt med det han kallar icke-socialistiska partier. Det är de partierna som har försatt oss i den här situationen. Det här är ett förslag som han har tagit rakt från kulturkrigslådan.

Om man är seriös om en tillväxtpakt hade de första som man vill ha en tillväxtpakt med varit det svenska näringslivet, akademin och dem som står för innovation och forskning. Om man förstår någonting om vad ett litet land som Sverige behöver i det geopolitiska läge världen i dag befinner sig i hade man vetat att det också krävs blocköverskridande överenskommelser. Men i stället valde man att ta ett förslag från kulturkrigslådan och fortsätta med det som har varit hämmande för svensk tillväxt och för svensk industri, fru talman.

Vi har just nu en industripolitik som inte positionerar Sverige som ledande i världen. Det beklagar jag. Jag vill också uttrycka min oerhörda oro över detta och över att regeringspartierna inte inser hur allvarlig situationen är.

Fru talman! Det finns konkurrerande ekonomier som investerar tungt i sina industrier och samtidigt för en protektionistisk politik som missgynnar en fungerande, fri, hållbar och rättvis handel. Detta sätter stor press på Sverige och EU.

Under detta år har vi kunnat följa hur Europeiska unionen gjort stora ansträngningar för att stärka den europeiska konkurrenskraften. Det är ett arbete som vi socialdemokrater har välkomnat. Vi behöver fortsätta att vara starka förespråkare för låga utsläpp, en regelbaserad världsordning och en stärkt konkurrenskraft. Däri ligger vår styrka.

Men regeringen och Tidöpartierna väljer en annan väg. Där ska Sverige inte vara med och positionera sig som ledande innovationsnation. Man verkar inte riktigt förstå hur akut situationen är. Kina subventionerar. USA subventionerar. Inget av dessa länder vurmar i nuläget särskilt mycket för fri och rättvis handel.

Klimatkrisen är ett faktum, hur mycket Sverigedemokraterna än verkar tro att den inte är det. Vi behöver ha en industri som klarar sig och som är vital. Då behövs investeringar här och nu, annars kommer industrier att flytta och teknik kommer att försvinna. Vi kommer att tappa kontroll över viktiga värdekedjor. I det läget slopar man helt stödet till svenska företag. Stödet till svenska företag handlar i grunden om vår industriella motståndskraft.

Vi socialdemokrater tror på en annan väg, fru talman. Vi vill ha en riktig tillväxtpakt som gärna får innefatta flera partier i Sveriges riksdag men framför allt näringslivet, akademin och arbetsmarknadens parter. Vi vill se ökade medel till våra innovationsekosystem. Vi vill rikta särskilda medel till Bolagsverket för att stävja de många konkurserna i vårt land. Vi vill se fler initiativ till frihandelsavtal. Och vi vill tillsammans med näringslivet riskdela för att investera oss ur de många kriser vi står inför.

Vi kan och vill lämna efter oss ett land som går att bygga vidare på för framtidens generationer, ett land som ingjuter hopp och framtidstro. Vi vill fördjupa samarbetet i EU och globalt. Vi vill i grunden se mer samarbete, både här hemma och internationellt. Om det ska ske, fru talman, behövs en ny regering. Det behövs en regering som säger som det är, gör vad som krävs och förstår vikten av att föra Sverige i en ny riktning. Och för att det ska ske är det helt uppenbart att det behövs en socialdemokratisk regering.

Fru talman! Jag har redogjort för Tidölagets misslyckade näringspolitik. Ingen av ledamöterna framför mig har bemödat sig om att begära replik. Jag kan därför bara konstatera att det inte bara är Socialdemokraterna som underkänner den här politiken, utan det gör även ledamöterna i Tidöpartierna. Även de tycker att det behövs en socialdemokratisk regering.

(Applåder)