Herr talman! Tack, Katarina Luhr, för frågan!

När det gäller gröna kreditgarantier talade ledamoten om privata investerare. Jag skulle vilja påstå att det inte i hög grad är privata investerare utan pensionsfonder och andra som kan drabbas. Det finns bra exempel på industrier som skulle vara gröna men som gick omkull. Vi behöver inte nämna namn på dem, men på det har pensionsspararna förlorat miljardbelopp. Investeringarna gjordes utan någon konsekvensanalys. Man har varit alldeles för ambitiös och snabb i sina beslut att ställa om. Man har öst in pengar och trott att allting skulle bli bra. Men sådan är inte verkligheten.

Vi är inte emot att gå från fossilt till fossilfritt, men man kan göra det på olika sätt och i olika tempo, tänker jag. Det tänker nog vi allihop i Sverigedemokraterna.

I den förra debatten, om miljö och jordbruk, pratade vi om samma sak. Det finns flera energislag som kan vara gångbara, men det bästa och mest gångbara för basindustrin är kärnkraft. De gröna omställningsprojekten kräver ju en otrolig massa energi. Det måste vi lösa på något sätt. Det blir som ett ekorrhjul, och man vet aldrig var det slutar.