Fru talman! Svensk infrastruktur är ryggraden i vårt land. När vägar och järnvägar fungerar och flygplatser och hamnar är tillgängliga fungerar hela Sverige. Människor kommer till jobbet i tid, företag kan växa och vår konkurrenskraft stärks.

När infrastrukturen brister får det stora konsekvenser för hela samhället. Varje stopp på Malmbanan kostar LKAB 100 miljoner kronor per dag. Pendlare fryser på perronger, och man vågar inte lita på att man ska komma till jobbet i tid när tågen står stilla på grund av att underhållet inte har skötts.

Detta är den verklighet som vi ärvde efter den socialdemokratiskt styrda regeringen, som bland annat lät underhållsskulden växa okontrollerat för att kunna fokusera på att klippa band i valrörelsen. Den förra regeringen lät underhållsskulden för järnväg och vägar växa till över 100 miljarder kronor mellan 2014 och 2022. De prioriterade bort det som verkligen behövdes. Nu städar vi upp efter dem, och det gör vi med historiska satsningar.

Fru talman! Regeringen föreslår 106,7 miljarder kronor till kommunikationer och infrastruktur 2026. Det är en kraftfull ökning som visar att vi menar allvar med att se till att det som vi redan har på plats fungerar.

Under hösten har vi moderater i trafikutskottet besökt flera platser i landet. Det är tydligt att regeringens satsning på underhåll verkligen gör skillnad. Flera av dem som vi har mött, som jobbar med att planera och genomföra underhållsåtgärder, vittnar om att de nu tack vare regeringens satsning på underhåll kan genomföra förebyggande underhåll och inte bara rycka ut när problem och skador redan har uppstått. Under nästa planperiod kommer vi att nolla underhållsskulden på väg helt, och på järnvägssidan tillför vi resurser motsvarande den högsta nivå som Trafikverket säger sig kunna klara av och fortfarande ha trafik igång.

Detta innebär inte att vi är nöjda med hur Trafikverket genomför underhåll på järnväg. De har i uppdrag att effektivisera och utveckla sin upphandling så att det går att genomföra mer underhåll utan att behöva stänga anläggningen. Beställningen av nya underhållståg är ett steg i rätt riktning. Trafikverket säger själva att med den ökade takten på järnvägsunderhåll kommer hela underhållsskulden på järnväg att vara borta 2050. Men redan nu har punktligheten förbättrats, vilket är glädjande för många resenärer.

Vi satsar 41 miljarder kronor på utveckling av ny infrastruktur och 40,3 miljarder på underhåll nästa år. Riksdagen beslutade i december 2024 om en långsiktig ekonomisk ram på 1 171 miljarder för infrastruktursatsningar under perioden 2026–2037. Detta ger förutsägbarhet och möjlighet att planera långsiktigt. Det är så man bygger ett land.

Fru talman! En stor skillnad mellan den här regeringen och den förra är synen på flyget. Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill dra ned på flygstödet med flera hundra miljoner. De säger att flygresorna behöver minska och kallar det problematiskt att regeringen arbetar för fler direktlinjer till och från Arlanda under den pågående klimatkrisen. Vi ser också att flyget släpper ut. Vi vill att flyget ska ställa om. Vi vill dra ned på utsläppen men inte på resandet.

Vad är alternativet – att folk från Norrland inte ska kunna flyga till Stockholm och att företag ska flytta sina huvudkontor utomlands? När företag själva får lista viktiga faktorer för etablering och tillväxt är fler direktlinjer ut i världen något som hamnar högt på listan.

Vi tror på flyget och vill att det ska ställa om, inte läggas ned. Vi satsar 10 miljoner kronor per år för att möjliggöra nya internationella direktlinjer till Sverige och Arlanda, och nästa år startar fem nya flyglinjer från Arlanda. Det är så man skapar jobb och tillväxt.

Flyget är nödvändigt för tillgängligheten inom Sverige och mellan Sverige och andra länder. Vi fortsätter att stödja de regionala flygplatserna för att säkra en god tillgänglighet i hela landet.

Fru talman! Låt mig tala om något som ofta glöms bort, även om Thomas Morell förtjänstfullt tog upp det i sitt anförande. Det handlar om sjöfarten. 95 procent av allt det vi importerar och exporterar går någonstans i fraktkedjan via sjöfart. Nästan 70 000 båtar anländer varje år till svenska hamnar, och 164 miljoner ton varor lastas. Ändå har svensk sjöfart länge tyngts av högre avgifter och mer byråkrati än andra länders sjöfart.

Regeringen har agerat och förändrat en hel del förutsättningar för svensk sjöfart. Den 1 juli togs stämpelskatten för nya fartyg bort. Vi gör det enklare att hyra in och hyra ut huvudsakligen obemannade fartyg. Vi arbetar vidare med att förändra tonnageskattesystemet. Det har gett resultat: Rederier flaggar nu om sina skepp till svensk flagg. Senast i förra veckan flaggade Stena Line in ett fartyg. Där är man också väldigt tydlig med att det är regeringens politik och förändrade förutsättningar för svensk sjöfart som gör att man flaggar in.

Detta är viktigt inte bara för svensk sjöfart generellt utan också för vår nationella säkerhet och för vår förmåga att hantera kriser. Det är en ansvarsfull politik att värna svensk sjöfart på riktigt.

Fru talman! Det är naturligt med tanke på hur budgeten är fördelad att tåg, flyg, sjöfart och vägtrafik tar stort utrymme i vår budgetdebatt. Men budgeten på vårt område innehåller också digitaliserings- och postfrågor. Tack vare bredbandsstödet har de allra flesta hushåll i Sverige i dag tillgång till 5G. Regeringen har också påbörjat arbetet med att implementera de förslag som AI-kommissionen kommer med. Efter nyår kommer det en AI-strategi. AI har potential att öka effektiviteten och kvaliteten, inte minst i offentlig sektor. Möjligheterna är stora, och regeringen är angelägen om att utvecklingen fortsätter samtidigt som vi hanterar de risker som finns med AI.

Fru talman! Jag har naturligtvis läst oppositionens olika budgetförslag inför den här debatten och kan konstatera att det är en långt ifrån samlad opposition. Det spretar ordentligt. Socialdemokraterna har väldigt små förändringar i förhållande till regeringens budget. Centerpartiet vill satsa på vägar och tillväxt, medan Vänsterpartiet och Miljöpartiet kraftigt vill öka underhållsskulden på svenska vägar, som i dag har potthål och köer, och bara satsa på cykel och järnväg.

Deras budgetförslag skiljer sig åt med tiotals miljarder per år. Miljöpartiet vill öka anslaget med 39,5 miljarder kronor på ett år. Vänsterpartiet vill ha en Sverigebiljett för 2,5 miljarder. Miljöpartiet vill ha ett Sverigekort för 11,1 miljarder. Det är samma idé men väldigt olika kostnader.

Inte ens oppositionen kan komma överens om vad deras egen politik ska kosta. Hur ska de få ihop det hela, och hur ska de kunna komma överens när de ser så olika framför allt på hur de olika trafikslagen ska hanteras?

Fru talman! Regeringens budgetförslag för utgiftsområde 22 är balanserat, genomförbart och ansvarsfullt. Vi satsar rekordmycket på infrastruktur, men vi gör det på ett sätt som fungerar. Vi ser till att alla fyra trafikslag – väg, järnväg, flyg och sjöfart – får möjlighet att utvecklas i Sverige. Vi ser till hela Sverige, inte bara till storstäderna. Vi prioriterar jobb, tillväxt och tillgänglighet.

Hela Sverige ska fungera. Det är därför jag vill yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

(Applåder)