Herr talman! Jag uppfattade att Elin Nilsson var lite irriterad på den kritik som förs fram mot det förfall som sker i våra naturreservat. Vindskydd, spångar och leder förfaller på grund av att regeringen inte avsätter tillräckligt mycket resurser för att underhålla dem. Även i löpande priser är budgeten som den här regeringen avsätter nämligen mycket mindre än när den tog över. I fasta priser är det förstås drastiskt mycket mindre. Pengarna räcker inte till det som de gjorde för fyra år sedan.

Det är klart att regeringen skär ned. Därför är det lite konstigt och magstarkt av Elin Nilsson att hon blir irriterad på kritiken och säger att man satsar. Det var egentligen inte därför jag begärde ordet, men jag tycker att det är på sin plats att säga till när man från politiskt håll inte står för den politik man faktiskt driver.

Min fråga handlar om klimatet. Sverigedemokraterna och regeringen lämnar en stor springnota efter sig i klimatarbetet. Utsläppen ökar, och svensk industri, som hade kunnat bidra till att minska utsläppen och skapa nya jobb, har svikits.

Dessutom riskerar svenska skattebetalare att få betala miljarder i EU-böter på grund av regeringens springnota. Jag utgår förstås ifrån att regeringen har gjort en analys av hur stora EU-böterna blir för svenska skattebetalare om Sverige missar klimatmålen. Det är en extremt viktig alternativkostnad när man blickar framåt i den budgetproposition som man nu har lagt fram.

På Irland räknar myndigheterna med en kostnad på mellan 90 och 290 miljarder. Det kan alltså röra sig om enormt stora summor.

Hur mycket bedömer regeringspartierna att EU-böterna för missade klimatmål kommer att innebära för Sverige?

(Applåder)