Herr talman! Jag vill lyfta upp en fråga som regeringen har öppnat upp för under detta år och som kommer att medföra stora miljökonsekvenser i framtiden. Men det är egentligen ingen som har nämnt den under dagens debatt. Det gäller brytning av uran i alunskiffer.

Miljökostnaderna för uranbrytning i alunskiffer är inte bara ekonomiska. De är även oåterkalleliga och sträcker sig över generationer. Vi talar om enorma volymer avfall som är kemiskt giftigt med arsenik och tungmetaller som kadmium. Det är dessutom lågradioaktivt. Detta avfall innebär ständig risk för läckage som kan förgifta grundvatten och dricksvattentäkter för all framtid.

Den verkliga kostnaden kan inte mätas i pengar. Det handlar om förlorad jordbruksmark, som skulle kunna producera mat, om förstörda ekosystem och om hotet mot vårt allra viktigaste livsmedel: rent dricksvatten. Det är en miljöskuld som vi lämnar över till våra barn och barnbarn och är en skuld som aldrig kan betalas tillbaka helt.

Uranbrytning i alunskiffer är inte som vilken gruvbrytning som helst. Att öppna upp för det är som att medvetet öppna en Pandoras ask med miljögifter.

Hur kan Liberalerna och ledamoten Nilsson ställa sig bakom ett sådant förslag, att återigen tillåta uranbrytning i alunskiffer i Sverige?