Fru talman! Vi debatterar i dag utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet. Jag har många gånger stått i den här talarstolen och pratat om integration, eller anpassning som jag hellre vill kalla det, och den bristande integrationen i vårt land. Men vi får inte glömma bort det viktiga område som också ingår i det här, nämligen diskriminering. Det är något jag tycker att vi talar för lite om, så i dag tänkte jag till stor del uppehålla mig vid diskriminering i mitt anförande.

Detta är en budget som vi har förhandlat fram med regeringen, och jag yrkar bifall till utskottets förslag. Vi har kommit en bra bit på den sverigedemokratiska vägen, men vi är långtifrån nöjda. Som det största partiet i regeringsunderlaget ser vi det som en självklarhet att så långt som möjligt tillgodose det mandat väljarna har givit oss. Jag vill tacka Tidöpartierna för det goda samarbete vi hittills har haft i utskottet, men efter nästa val är det en nödvändighet för vårt land att Sverigedemokraterna är en del av regeringen.

Fru talman! Jag är en mycket stolt sverigedemokrat. Jag vet att mitt parti drivs av en vilja att göra det som är allra bäst för Sverige.

Under decennier försökte vi förklara just detta för er i kammaren och för hela svenska folket. Jag minns när Jimmie Åkesson för första gången år 2010 stod i just denna talarstol för att få alla partier i denna sal att lyssna. Att älska sitt land och känna ansvar gentemot föregående och kommande generationer är inget annat än godhet, kärlek och ansvar. Den kärleken har inte det minsta att göra med att se ned på, tycka illa om eller rent av hata någon annan.

Det vi har anklagats för ligger väldigt långt ifrån hur jag fungerar som människa och hur mina kollegor och partikamrater kan beskrivas. Vi har förklarat detta för er och för hela svenska folket.

Och vad möttes vi av i denna kammare? Jo, en självupptagen skrikvänster som inte bara spenderade dagarna med att förklara hur öppna, toleranta och godhjärtade de själva var. Nej, de lade minst lika mycket tid på att förklara hur vi sverigedemokrater stod för raka motsatsen.

Den bild av oss sverigedemokrater som denna vänstertyckarelit, ofta med hjälp av medierna, spred av oss som parti – vi framställdes som kalla, hårda och elaka – gav konsekvenser. Jag har vänner och kollegor som överfallits, misshandlats, förlorat sina arbeten och fått utstå hat, hot och annan brottslighet. Jag har själv utsatts.

Konsekvenserna för dem som betett sig illa eller begått brottslighet mot oss kan sammanfattas med att vara i de närmaste helt obefintliga – förutom en konsekvens, nämligen det faktum att vänstertyckareliten har fått bevittna hur vi sverigedemokrater i val efter val gått framåt i riksdagen.

När det däremot gäller arbetet mot diskriminering och grunder som kan kopplas till politisk åskådning har Sverige inte gått framåt utan suttit i baksätet utan intresse av någon styrning mot förändring – hittills.

Fru talman! Att förlora sitt arbete, att nekas förtroendeuppdrag inom facket, att nekas hyra en lokal, att nekas gå in i en restaurang som gäst, att bli bortmotad från butiker när man haft kläder med SD-loggan på – inte på grund av vem du är som människa utan på grund av vilket parti du tillhör – är hur vår vardag som sverigedemokrater har sett ut under decennier.

Att politisk åskådning utelämnades när Sverige antog FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och vad som är diskriminering passade uppenbarligen denna vänstertyckarelits agenda väldigt väl. Dessa egenutnämnda godhetsapostlar har utan några som helst konsekvenser ostört kunnat fortsätta sitt hetsande mot SD. Diskrimineringen och det den lett till för oss ute i vardagen har fått fortgå.

De som enligt dem själva är de mest öppna och de mest toleranta har visat sig vara de mest mentalt avgränsade och minst toleranta så fort Sverigedemokraterna kommit på tal. Jag har till och med uppmanats att packa mina väskor och dra från landet för att mitt fosterland inte längre tillhör mig. Det är inte bara häpnadsväckande och sorgligt; det är också farligt. Det har skapat ett vi-och-dom-samhälle som vi sverigedemokrater aldrig har velat ha.

Äntligen har dock svenskarna, vare sig deras förfäder bidragit till att bygga upp det här landet eller om de kommit hit på senare år och anpassat sig, öppnat både ögon och öron och faktiskt lyssnat. Sett eländet tror jag att de flesta hade gjort för länge sedan. Vi lever ju där ute i verkligheten.

På tal om svenskar, fru talman: Svenskar som grupp kan i dag inte diskrimineras. Det är givetvis inte acceptabelt. Till alla er som utsatts för hot och hatbrott enbart för att ni är svenskar, särskilt alla ungdomar och äldre som ofta befinner sig i extra utsatta situationer, vill jag säga: Vi finns här för er. Självklart har vi sverigedemokrater en lösning även på detta.

Vi föreslår att vi ändrar lagens skrivning så att diskriminering innebär att man utsätts för ”otillbörlig särbehandling”, i stället för dagens olika uppspesade punkter om vad man anses kunna diskrimineras för. Då lämnas ingen utanför. Det är väl en självklarhet att vi svenskar ska ha samma rätt till skydd som grupper som tidigare inte ens satt sin fot i detta land?

Fru talman! Det multikulturella experiment som de gamla partierna sjösatte, utan att ens ha frågat svenska folket, ledde till extremt negativa konsekvenser för Sverige. Idén om att öppna gränserna, släppa in miljoner människor från avlägsna kulturer och hoppas på det bästa var inte så bra, milt uttryckt.

Ni partier som sitter här inne, främst Socialdemokraterna och den vänstra sidan, lyckades förvandla ett av världens tryggaste och säkraste länder till något helt oigenkännligt. Vi som har haft förmånen att fira ett antal födelsedagar vet hur Sverige såg ut tidigare, och jag känner en stor sorg över att barnbarnen nu möts av en helt annan uppväxt.

Nog för att samhällen utvecklas och förändras, och då ofta till det bättre, men Sverige har inte genomgått den här förändringen på naturlig väg. Den har tvingats på svenska folket utan att vi ens har velat ha den. Alla miljarder som har pumpats in i allehanda värdelösa integrationsprojekt och i utanförskapsområden ledde inte till någonting annat än ren och skär pengaförstöring och ökad splittring.

Vi sverigedemokrater har en annan lösning. I stället för att tro att man blir svensk bara man kliver över gränsen till vårt land, i stället för att som vänstersidan naivt tro att multikultiprojektet ordnar sig av sig självt och i stället för att tro att nya pengar leder till nya värderingar menar vi att det måste ställas krav på individerna själva. Lär er svenska! Studera och anamma kulturen i det land ni befinner er i! Anpassa er och visa på allvar att ni vill bli en del av Sverige!

För dem som gör det finns alla möjligheter att skapa sig ett gott liv och ingå i vår svenska gemenskap. För dem som väljer en annan väg är det bara att lämna vårt land. Krav på anpassning, förväntningar på individen själv och en raffinerad offermentalitet – ursäkta mig, en raderad offermentalitet, menade jag – är den bästa integrationspolitik som finns.

Fru talman! Vi har kommit en bra bit på väg, men vi är långtifrån nöjda. Nästa val söker vi väljarnas mandat att ännu kraftigare fortsätta den bana som vi har påbörjat. Vi har fått mer uträttat under tre år än vad S-ledda regeringar har åstadkommit under flera mandatperioder. Det värsta som skulle kunna hända nu är att vi slungas tillbaka till ett kaos av ökad invandring och destruktiv kravlöshet.

Det är ingen hemlighet att Socialdemokraterna säger sig ha bytt fot – att de har ändrat sig och plötsligt konstaterar att det som de själva i åratal har kallat rasism inte alls är rasism. Det är givetvis korrekt, men Socialdemokraterna är inte trovärdiga. De kan i princip säga vad som helst för att återta makten; de kommer inte att kunna hålla det ändå. Det är nämligen svårt att tro att något av våra partier ensamt kommer att få 51 procent eller mer av rösterna, så vi måste alla ha våra tilltänkta samarbetspartner för att driva igenom sakfrågorna.

Låt oss därför titta på Socialdemokraternas tilltänkta regeringsunderlag! I det vänstra lägret låter det ungefär som det alltid har gjort.

Miljöpartiet vill ha mer invandring och är även känt för sin kravlöshet. Man är känd för sin tro att människor som flyger fritt, härjar och gör lite som de vill skapar ett tryggt, vackert och lite snällare samhälle. Även om verkligheten visar det motsatta spelar det ingen roll – miljöpartister kommer alltid att vara miljöpartister.

Sedan har vi marknadsliberalerna och invandringsvurmarna inom Centern, som alltså ska sitta vid samma bord som semikommunisterna inom Vänsterpartiet.

Mitt i denna rödgröna sörja har vi Socialdemokraterna, som är kända för sin makthunger.

Var och en förstår ju hur detta skulle sluta. Det ger mig värre rysningar än en skräckfilm, och skräckfilmer slutar som bekant aldrig bra. Vi har tyvärr tvingats uppleva hur det har gått tidigare, och vi kommer att få se samma sak igen om vänstersidan vinner. Det är inte vad Sverige behöver.

Vad Sverige behöver är ett starkt sverigedemokratiskt parti som ser till att vi har ordning och reda när det gäller integration, när det gäller att inkludera allas skydd mot diskriminering och sist men inte minst när det gäller att göra Sverige bra igen.