Fru talman, ledamöter och åhörare! Eftersom riksdagen redan har fattat beslut om budgetramar med ett annat innehåll än vad Centerpartiet önskar kommer vi att avstå från beslut i morgon och hänvisar till vårt särskilda yttrande. Jag kommer i dag i stället att prata om våra prioriteringar i budgeten för utgiftsområdet.

I Sverige har vi gemensamma mål för jämställdhetspolitiken. Det finns ett övergripande mål och sex delmål. Det har varit så i decennier, oavsett politiskt styre. Det är bra. Det är en styrka, och jag tror faktiskt att det är ganska unikt. Medlet för att nå de här målen, oavsett vilka åtgärder respektive regering har beslutat om, har varit jämställdhetsintegrering.

Jämställdhetsintegrering syftar till att synliggöra människorna bakom siffrorna i en budget, hur de offentliga resurserna fördelas mellan könen och hur de möter kvinnors och mäns och flickors och pojkars behov och vilka effekter det ger. Det handlar helt enkelt om säkrare resursfördelning. Beslut och bemötande ska utgå från individen utan att snedvridas av stereotyper, fördomar eller rent av okunskap. Det är helt enkelt en väldigt bra metod, som tidigare har varit en tydlig instruktion i samtliga myndigheters regleringsbrev – men som inte är det längre. Jag förstår inte riktigt varför.

Jag vet att det finns ett generellt regeringsbeslut om att alla ska jobba med jämställdhetsintegrering. Men detta är som sagt struket ur myndigheternas regleringsbrev. Det är för mig obegripligt. Det betyder ju att möjligheterna för regeringen att kontrollera samtliga myndigheters arbete med jämställdhet försvinner. Kvar är egentligen bara att redovisa de indikatorer man har ställt upp som mål för att utvärdera jämställdhetspolitiken och som är fastslagna. Det är för mig väldigt konstigt, och jag vill gärna få förklarat för mig hur regeringen tänker.

Fru talman! Centerpartiets mål för jämställdhetspolitiken är att stoppa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt och att säkra en jämlik vård. Det finns förstås behov av åtgärder för att främja jämställdhet inom alla politikområden.

En helhetssyn på jämställdhet är avgörande, annars riskerar det att bli som under pandemin. Vi kunde jämföra det antal företag som drevs av kvinnor respektive män då och vilka som fick mest statligt krisstöd. Vi kommer också ihåg att andelen kvinnor som vabbade under pandemin ökade trots att kvinnor är dominerande i sjukvårds- och omsorgsyrken, som var extremt viktiga under pandemin. Jämställdheten kan inte stå tillbaka när övriga kriser ska bekämpas. Ska vi komma till rätta med det här måste jämställdheten funka även när det inte är kris.

Fru talman! Den kanske viktigaste saken att komma till rätta med är mäns våld mot kvinnor. Det förekommer i hela landet, i alla åldrar och i olika typer av relationer, men det drabbar på ett helt överskuggande sätt flickor och kvinnor. Jag skulle säga att det är ett större problem än gängkriminalitet i vårt samhälle. Det behövs krafttag som stoppar den akuta våldsspiralen och långsiktigt skyddar våldsutsatta kvinnor så att vi någon gång kommer ifrån att 15–20 kvinnor per år dödas.

Regeringen anger att 90 procent av medlen till särskilda jämställdhetsåtgärder under 2019–2024 fördelades till insatser inom delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Ändå ser vi ingen förbättring. Vi måste fokusera på det som gör skillnad.

Fru talman! Kvinno- och tjejjourerna har unik erfarenhet och kompetens och gör ett ovärderligt arbete för att hjälpa flickor och kvinnor i utsatta situationer. De är ett viktigt komplement till kommuners och andra myndigheters ansvar och insatser för att upptäcka och stoppa våld i hemmen. Så har det varit i alla år; kvinnors utsatthet för mäns våld har tagits om hand av kvinnor. Men det är det offentligas – ingen annans – skyldighet att trygga långsiktig och stabil finansiering. Det gäller särskilt nu när vi har ny lagstiftning som vi nog faktiskt får erkänna är på väg att slå lite fel. Myndigheten gör ju ibland rigida tolkningar när det handlar om att ge tillstånd.

Centerpartiet förstärker medlen till skyddade boenden mer än regeringen. Ett av skälen är att det måste säkerställas att sådana finns i hela landet. Privata initiativ och aktörer kan vara bra som komplement, men de ideella aktörerna står för en institutionell kunskap och ett förtroendekapital som vi inte kan missa.

Fru talman! Mäns våld mot kvinnor börjar med killars våld mot tjejer. Ett tydligt mönster är att de män som slår själva har upplevt våld i hemmet. Ingen man vaknar på sin 30-årsdag och tänker: ”I dag ska jag slå min fru eller sambo.” Vi måste komma till rätta med det här tidigt. Därför måste våld i ungas partnerrelationer motverkas. För första gången på många år känner jag mig någorlunda trygg i att stiftelsen Ungarelationer.se har en trygg finansiering. Det har varit en återkommande fråga i budgetdebatter från min sida.

En annan sak som Centerpartiet har sagt i alla år och fortsätter säga är att vi vill införa ett nationellt lämnaprogram för kvinnor som lever i våldsamma relationer, där myndigheter som polisen, socialtjänsten, Skatteverket, ekonomiska rådgivare, sjukvård och psykiatri samverkar så att de som faktiskt vågar lämna en våldsam relation snabbt får det stöd som behövs. Vi vet att polisen jobbar strukturerat med att försöka nå förövare tidigt, men det direkta och professionella stödet till våldsoffer måste komma till stånd det också.

Vi behöver också en lämnapeng som täcker kostnaderna i samband med att man snabbt behöver lämna sitt eget hem och sin egendom för att etablera sig på en ny ort. Det är helt orimligt att den utsatta kvinnan själv ska bekosta flytt, bostad, nya abonnemang och kläder till barnen. Men i den bästa av världar ska inte kvinnan behöva flytta. Det ska mannen göra. Oavsett detta är det förenat med stora kostnader att försörja sig själv, eftersom det ekonomiska våldet kan fortgå långt efter ett uppbrott.

Fru talman! Vi vill att det ska fungera ungefär som det fungerar för män som deltar i exitprogrammet för att lämna kriminella miljöer. De får tre och ett halvt år av strukturerat stöd i form av rehab, sysselsättning, fritidsstudier, ekonomiskt stöd med mera. Kvinnor får i dag inget av detta. Ändå har kvinnorna inte ens gjort något kriminellt.

Fru talman! För en tid sedan kom utredningen Ut ur utsatthet, som handlar om prostitution. Den ledde till ett exitprogram för kvinnor i prostitution. Det är lite oklart med statusen just nu, men detta är oerhört välkommet, inte minst för att en gång för alla slå fast vad prostitution egentligen handlar om. Jag är säker på att det inte bara är jag som fortfarande får frågan: Varför är det lagligt att sälja men inte att köpa? Det är viktigt med ett exitprogram för att få alla att förstå vad prostitution är, nämligen en form av mäns våld mot kvinnor.

Centerpartiet vill göra mer, bland annat rikta en satsning också mot unga. Vi måste börja med att komma åt onlineprostitution och rikta oss mot unga och deras användande av sajter som förskönar, infiltrerar och möjliggör försäljning av barns kroppar. Barn och unga är extremt sårbara och förleds ofta till onlineförsäljning. För att förhindra fortsatt utsatthet i prostitution senare i livet måste ett exitprogram för unga startas nu.

Därmed tackar jag för mig och önskar utskottet och riksdagens personal en mycket god jul och ett gott nytt år.