Fru talman! Tack, Merit Frost Lindberg, för anförandet! Jag skulle också vilja uppehålla mig lite vid arbetet med att nå just utlandsfödda. Jag håller helt med ledamoten om att de är de nya hemmafruarna i Sverige. Frågan är om vi tycker att de är hemmafruar av eget val eller inte. Det jag reagerar lite på är när ledamoten lägger ord i oppositionens mun om att vi inte tror på kvinnor. Då reagerar jag starkt. Om det är något Centerpartiet tror på är det den enskilda individens förmåga att själv forma sitt liv. Problemet är att man inte har lika förutsättningar att göra just detta. Det är de förutsättningarna vi måste arbeta med att jämna ut.

Då undrar jag: Är detta verkligen den enda åtgärden? Kan den ändring av förutsättningarna som behövs åstadkommas genom en bidragsreform? Om majoriteten och regeringen tror det måste det vara så att de tror att kvinnorna fram till i dag har gått hemma av egen fri vilja. Men så är det ju inte. Jag är väldigt säker på att alla kvinnor som kommer hit av olika skäl vill ha egen försörjning.

Om regeringen tror att man enkom med en bidragsreform kan få de här kvinnorna att ändra sitt beteende tror jag att man faller i sin egen grop. Det är en viss skillnad mot det 70-tal som ledamoten beskriver, då man kom till Sverige och – om vi nu ska använda det ordet – tvingades ut på arbetsmarknaden, för då fanns det en arbetsmarknad. I dag är det helt annorlunda. Det råder kompetensbrist, och det finns jobb som är svåra för alla att ta.

Det handlar om en strukturell ojämställdhet för kvinnor som kommer från andra länder. Jag undrar: Håller ledamoten med om att det finns en strukturell ojämställdhet på arbetsmarknaden för utlandsfödda kvinnor?