Fru talman! Samtidigt vet vi att stora delar av de projekt som jobbar med just flickors och kvinnors utbildning och rättigheter i exempelvis Afghanistan har avslutats, och vi kan väl också vänta oss detsamma i stora delar av Afrika när det gäller Sveriges bistånd till dessa länder.

Sedan kan det vara så att vi har kärnstöd som eventuellt också träffar dessa områden, men då är det inte en medveten strategi från Sverige. Därför återstår min fråga: Varför vill man inte bygga på plats – något som Sverigedemokraterna ofta framhäver – när det gäller flickors och kvinnors utbildning i dessa länder, som har dessa problem?