Fru talman! Då vill jag bara passa tillbaka den frågan till Stockholms fullmäktigesammanträde. Ledamoten kan ta debatten där i stället. Här diskuterar och debatterar vi utgiftsområde 13, som handlar om de jämställdhetsmål vi har i Sverige. Det handlar bland annat om den ekonomiska jämställdheten, som inte lyser speciellt klart på det här området. Helt fundamentalt om vi ska komma någonstans med att uppnå jämställdhet är om kvinnor är ekonomiskt ofria eller om de är ekonomiskt fria och kan ha en självständighet och styra över sina egna liv.

Den här regeringen väljer i alla sina budgetar att skära ned på sjukvården och på välfärden, där otroligt många av dessa kvinnor jobbar varje dag, med otrygga anställningar och dåliga arbetsvillkor. Min fråga kvarstår alltså: Vad säger ledamoten till alla de välfärdskvinnor som sliter varje dag, 24:7, när ni har valt att prioritera bort dem och att inte lägga pengar på att de ska kunna få en förbättrad arbetssituation, tryggare anställningar och en bättre lön? Vad är ledamotens svar till dem? Är svaret att vi behövde sänka skatten för väldigt rika män ännu en gång, eller har ledamoten ett annat svar att ge dem?