Fru talman! Jag vet nästan inte vad jag ska säga, för jag häpnar över ledamotens fråga: varför vi inte har prioriterat välfärdens kvinnor.

Jag bor i Stockholm. Där ser vi hur Socialdemokraterna har styrt. Det är ett tydligt skyltfönster, som ni själva konstaterat, för hur ert styre skulle se ut. Här har vi inte gynekologer att gå till. Vi har inte ätstörningsvård. Man tar bort förutsättningarna för just de välfärdsföretag som kvinnor har startat. Är det att satsa på välfärdens kvinnor? Jag förstår faktiskt inte över huvud taget vad ledamoten pratar om.

Vet inte du vad som pågår i Stockholm? Det är ett skandalöst angrepp på inte bara välfärdens kvinnor utan på kvinnor överlag och alla de patienter som inte kan få vård. Anorexivården är bara ett exempel – där har man tagit bort en hel verksamhets möjligheter att hjälpa barn. Jag vet nästan inte ens vad jag ska svara på den här frågan.

När det gäller välfärdens kvinnor har jag varit ute och träffat många av dem och pratat om arbetsmiljö, till exempel. Ingen av dem pratar om arbetstidsförkortning som en möjlighet. Det är en sak när det handlar om produktion; där kanske man kan spara in genom att använda andra maskiner eller dra in på administration eller så. Men de här kvinnorna jobbar ju inte med sådana saker. De jobbar med människor, och många av dem går redan på knäna. Det de efterfrågar är inte kortare arbetstid, för då måste någon annan göra jobbet, utan att ha en flexiblare arbetsmiljö, att få ha synpunkter på sina scheman och att ha bättre verktyg att jobba med. Det finns jättemycket man kan göra för att måna om välfärdens kvinnor, men arbetstidsförkortning, som Socialdemokraterna är inne på, är definitivt inte en sådan sak.

Men återigen: Jag skulle gärna vilja få en kommentar tillbaka från ledamoten om hur situationen ser ut i Stockholm nu, både för välfärdens kvinnor och för alla de patienter som drabbas – kvinnliga patienter.

(Applåder)