Fru talman! Jag tackar ledamoten Thorell för dessa perspektiv.

Det är som sagt inte utan smärta och allvarliga betänkligheter som man har gjort de här avvägningarna. Vi har dock ingen annan väg när det gäller att prioritera Ukraina. Vi behöver se om vårt hus, men vi har samtidigt försäkrat oss om att de olika strategierna kommer att kunna finnas kvar i dessa länder.

Jag konstaterar att ledamoten Thorell inte har någon tydlig väg framåt, utan det rör sig om fromma förhoppningar om att kunna förhandla ihop sig med andra partier efter valet.

När det gäller Kristdemokraterna och enprocentsmålet blev det tydligt i samband med partiets riksting för ganska precis en månad sedan. Det fanns motioner om att avveckla målet, men en överväldigande majoritet stod upp för partistyrelsens svar att behålla det. Detta kommer att vara vår utgångspunkt även i kommande förhandlingar.

Det är viktigt att Sverige, som en rik ekonomi, finns med och bär en del av ansvaret på samma vis som tidigare. Vi behöver fortsätta att vara en stark företrädare när det gäller mänskliga rättigheter och flickors och kvinnors rättigheter. Det är detta vi möter i exempelvis FN-huset. Sverige fortsätter, tillsammans med likasinnade länder, att vara en stark röst, även om plakatordet ”feministisk” inte används för att beskriva Sveriges utrikespolitik.