Fru talman! Jag tänkte börja med att ta er med till Bangladesh, det land som är mest utsatt för klimatförändringar.

Cyklonerna har blivit kraftigare. De kommer tätare och översvämmar allt större delar av landet. Havsvatten är som bekant salt, och när vattenmassorna drar sig tillbaka har saltet förgiftat jordarna. Den bördiga marken, som ska försörja ett av världens mest tätbefolkade länder, ger normalt två till tre skördar per år. Men få grödor klarar av att växa på de numera salthaltiga jordarna.

Saltet tränger också ned i grundvattnet och gör det otjänligt, för i berggrunden utlöser saltet höga halter av tungmetaller som järn och arsenik. Många familjefäder lämnar sina familjer i deltaområdet för att försöka hitta en försörjning i de redan överbefolkade städerna eller utomlands, som runt 10 miljoner andra bangladeshier, medan kvinnor och barn blir kvar för att klara sig så gott det går. När de vadar omkring i fisk- och räkodlingarna och deras meterdjupa vatten tränger det förorenade vattnet in i kroppen, och cancerfallen ökar, även bland unga flickor.

Sverige har genom cyklonvarningssystem redan räddat tusentals liv. Sverige bistår genom Water Aid, och säkert också andra organisationer, med vattenreningssystem, som är anpassade efter olika miljöer och lokala förutsättningar, som ger människor rent vatten att dricka.

Water Aid jobbar även i skolorna med att öka kunskapen om kroppens funktioner. Det handlar till exempel om hur menscykeln fungerar och om vikten av menshygien. På så sätt har man fått bukt med skadliga traditioner. En app hjälper flickorna att hålla koll på när mensen är på gång så att de slipper bli överrumplade under skoldagen och kan stanna kvar i skolan även när de har mens.

Fru talman! Vi lever nu i en tid som kommer att definiera tillvaron i många år framöver. Det har blivit brutalt uppenbart att Sverige är en del av en värld som påverkas av andra länders beslut. Men lika tydligt är det att vi också kan vara med och påverka, trots att Sverige är ett ganska litet land.

Vi tvingas förhålla oss till omvärlden och göra omprioriteringar, inte minst till följd av Rysslands fullskaliga krig i Ukraina. Detta krig, och de uttalanden som den ryska statsledningen har gjort om att återupprätta det gamla imperiets gränser, utgör ett existentiellt hot både mot våra närmaste grannländer och mot oss själva som nation. Vi kan inte stillatigande se på när våra ukrainska bröder och systrar kämpar för hela Europas frihet, demokrati och självbestämmande. Det är vår skyldighet att bistå dem. När deras egen budget går till att hålla stånd längs frontlinjen i öster kan vi bistå med medel för utbildning, hälso- och sjukvård och rehabilitering och energisystem när Ryssland bombar dem sönder och samman.

Samtidigt konstaterar vi att länder med avsevärt större ekonomier än Sverige fattar beslut som ger svåra konsekvenser runt om i världen. Det går inte spårlöst förbi när USA, som tidigare stått för runt 47 procent av allt bistånd i världen, bland annat som huvudfinansiär av hivmedicinering och olika vaccinationsprogram, över en natt drar undan merparten av sitt bistånd. Jag var själv på FN-högkvarteret i Nairobi precis när detta tillkännagavs. Det gav chockvågor.

Också andra stora ekonomier drar ned på biståndet. Tyskland skär ned biståndsbudgeten med 40 procent. Frankrike minskar biståndsramen med 37 procent. Nederländerna minskar sitt bistånd med 30 procent och Belgien sitt med 25 procent. Storbritannien minskar sitt biståndsmål från 0,7 procent av bni till 0,3 procent.

Den stora ökning av stödet till Ukraina som Sverige nu gör, från 5,4 miljarder i år till 10 miljarder under 2026–2027, kräver omfattande omfördelningar inom biståndsramen. Häromveckan meddelade därför regeringen att Sverige avvecklar de bilaterala utvecklingsavtalen med Moçambique, Zimbabwe, Tanzania, Liberia och Bolivia. Med 53 miljarder kronor om året är Sverige dock fortsatt ett av världens fyra eller fem främsta givarländer och fortsätter att hjälpa människor som lever i fattigdom och förtryck världen över.

Som framgick av en debattartikel i Svenska Dagbladet samma dag är det humanitära biståndet och stödet till kvinnors och flickors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, inte minst i Afrika, fortsatt prioriterat. Den globala biståndsstrategin för hälsa liksom strategin för demokrati och mänskliga rättigheter förblir orörda, liksom stödet genom civilsamhället. Organisationer ska självklart kunna fortsätta att verka inom olika strategier även i de länder där Sverige nu avslutar de bilaterala avtalen.

Fru talman! Regeringen inledde en reformering av biståndet för två år sedan. Reformagendans prioriteringar kommer att vara vägledande i de nödvändiga omfördelningar som nu behöver ske. Mitt exempel från Bangladesh illustrerar varför inte en viss del kan slopas: Tillvaron är komplex. Allt hänger ihop. De tematiska prioriteringarna behöver följas även framgent.

Jag ska nu repetera de tematiska prioriteringarna, de svenska intressen som ska vara vägledande även i vårt arbete via EU:s biståndsprogram.

Fattigdomsbekämpning genom jobbskapande, handel och utbildning – både grundläggande utbildning, inte minst för flickor, och yrkesutbildning.

Förbättrad hälsa för de mest utsatta, med stöd till sexuell och reproduktiv hälsa, förbättrad tillgång till vatten, sanitet och hygien, ansvarsfull användning av antibiotika, vaccinationer och andra sätt att förebygga hälsohot.

Främjande av frihet och bekämpande av förtryck. Demokrati är avgörande för fred, frihet och säkerhet.

Utökat och effektiviserat klimatbistånd som bidrar till minskade utsläpp, fossilfri energiomställning och klimatanpassning.

Stärkande av kvinnors och flickors frihet och egenmakt, där kvinnans arbetsinsatser värderas och avlönas och där hon har rätt att själv äga och ärva, rätt till inflytande och delaktighet samt rätt till sin egen kropp – till exempel att stärka flickor att våga vägra utsättas för könsstympning, ett projekt som några av oss studerat hos PMU i Kenya, eller att inte bli bortgifta mot sin vilja.

Stärkta synergier mellan bistånds- och migrationspolitiken. Det säger sig egentligen självt: I ett samhälle där man har möjlighet att utbilda sig och försörja sig, där man har tillgång till hälso- och sjukvård, där man får uttrycka sin åsikt eller utöva sin tro eller övertygelse utan att bli förföljd eller förtryckt och där man inte behöver fly undan torkkatastrofer eller översvämningar finns förutsättningar att leva och utvecklas som människa. Där demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer råder och där man kan ta del av fria och oberoende medier råder också stabilitet, vilket minskar konflikter inom landet och gentemot omgivningen. Stöd till utvecklingen av sådana samhällen minskar grundorsakerna till irreguljär migration och ökar samtidigt drivkraften för flyktingar att återvända till hemlandet. Migrationsstrategin ska också stödja värdsamhällen och stärka migranters och flyktingars åtnjutande av rättigheter i partnerländerna. Exempelvis har flyktingbarn samma rätt att gå i skola som värdlandets egna barn.

Stärkt humanitärt stöd för att rädda liv och lindra nöd. Detta är ett eget mål i sig. Det är behovsbaserat och utgår från de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende samt internationell rätt.

Fru talman! Behoven är gigantiska och resurserna begränsade. Därför behöver effektiviteten och träffsäkerheten öka ytterligare, samtidigt som givarbasen ökar.

I sammanhanget vill jag passa på att nämna att det från årsskiftet införs ett skatteavdrag för juridiska personer på upp till 164 800 kronor per år vid gåvor upp till 800 000 kronor per år till ideella organisationer. Jag tror att många företag, föreningar och organisationer kan vara intresserade av att på så sätt öka medlen till bistånd via civilsamhällesorganisationerna.

Med dessa reflektioner yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut. Jag tackar också för ordet och önskar såväl presidiet som kammarkansliet och mina kamrater i riksdagen en riktigt god jul.

(Applåder)