Fru talman! Ledamöter och åhörare i denna sena kväll! Jag ska vara ärlig och säga att för en tid sedan hade jag faktiskt aldrig reflekterat över fenomenet sexdockor. Jag visste ärligt talat knappt att de fanns. Men det vet jag nu.

När jag googlar kommer det upp oändligt många sidor. Jag häpnar. På de här webbsajterna stöter jag på orden ”flicka” och ”tjej” flera gånger. Detta är sidor och försäljningsställen som jag nu förväntar mig försvinner från jordens yta så snart som möjligt, efter att vi har klubbat detta beslut. Jag vill se att de som driver dessa sidor och beskriver dessa barnsexdockor ingående – hur de ser ut, vad de har för figur, hur många hål de har; jag säger det för att det måste sägas, för vi måste göra världen bekant med hur det faktiskt går till – helt enkelt åtalas och döms. Finns det något enda kryphål i lagstiftningen som gör att de kommer undan ska det täppas till!

Jag vill rikta ett tack till Socialdemokraterna, som har väckt frågan i utskottet. Jag vill tacka utskottet, som ställt sig bakom det, och jag vill tacka utskottskansliet och regeringen för en snabb hantering.

Det är många saker jag tycker är bra i betänkandet – från problemformuleringen, där vi ser att svenska män är överrepresenterade som misstänkta gärningsmän när det kommer till övergrepp via nätet på barn utomlands, till åtgärder för att bekämpa detsamma. Men jag är lite orolig för att åtgärderna inte riktigt räcker till. Jag återkommer till det.

Regeringen visar att arbetet inom polisen prioriteras och struktureras på ett enligt mig bra sätt för att stoppa dessa vidriga brott. Men det behövs mer.

Jag skickar både medkänsla och tack till alla inom rättskedjan som jobbar med detta, för det måste vara enormt tärande. Ytterligare åtgärder som kan komma är olika former av provokativa åtgärder. AI-hjälpmedel är också bra, likaså det arbete som sker på EU-nivå.

Jag talar om direktivet om att bekämpa sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn samt barnpornografibrottet. Vi förväntar oss förstås att det även på europeisk nivå klart ska framgå att detta gäller även på nätet, i onlinemiljöer.

Kortfattat kan sägas att det finns en lagstiftning som är ganska bra. Den behöver bli skarpare för att omfatta även material online. Barnpornografiskt material är förbjudet. Kontaktsökande för sexuella ändamål gentemot barn är förbjudet. Ändå gör företag reklam för barnsexdockor och använder orden ”tjej” och ”flicka”. Hur kan det vara så?

Jag tycker förstås att det är bra att regeringen dialogför detta med ehandelsföretag och plattformar, techbolag och teletjänstleverantörer, men det räcker uppenbarligen inte med vare sig befintlig lagstiftning eller dialog.

Att ha ett samarbete kring den så kallade spärrlistan mellan polisen och telekombolagen är jättebra. Sajter som har övergreppsmaterial på barn som ligger uppe ska blockeras. Men samarbetet är i dag frivilligt. De sajter som blockeras av en leverantör kan välja en annan, som inte är med i polisens frivilliga arbete. Så ska det inte vara.

Vi behöver också inkludera fler typer av sidor i samarbetet: sidor som säljer olagliga produkter som barnsexdockor, digitala bordeller, sugardejtningssidor, eskortsidor, sexköpssidor och spelsajter. Alla dessa möjliggör, tillåter eller till och med uppmuntrar köp av barns kroppar. På bara fem av de största eskort- och sugardejtningssidorna i Sverige har man 1,9 miljoner besök varje månad. Där riskerar riktiga barn att säljas i sexhandeln.

Att polisen nu får i uppdrag att utveckla och utöka arbetet med den så kallade spärrlistan är nödvändigt, men jag är osäker på om det kommer att visa sig vara tillräckligt när arbetet sker på frivillig basis och de kriminella aktörerna kan välja en internetleverantör som inte deltar i arbetet med spärrlistan.

Därför har vi i vårt särskilda yttrande från Centerpartiet formulerat att vi förstås står bakom utskottets förslag – jag yrkar bifall till utskottets förslag – men vi kommer noggrant att följa arbetet med spärrlistorna. Och jag utgår från att regeringen kommer att återrapportera hur arbetet fortlöper.

Skulle det visa sig att den frivilliga överenskommelsen mellan polisen och internetleverantörer inte i tillräcklig utsträckning förebygger sexuella övergrepp mot barn utesluter vi inte att vi måste återkomma med förslag om lagstiftning på området. Den signalen vill jag skicka till alla utanför denna kammare: Barns kroppar är nämligen inte till salu.