Fru talman! Jag tackar Fredrik Malm för frågan. Det ska bli mig ett nöja att reda ut varför stiftelseformen för landets lärosäten inte är svaret på den fråga lärosätena ställer.

Att Chalmers var en stiftelse skyddade dem inte från politiska påhopp när de inrättade DEI-kontor i våras, för Patrick Reslow och Richard Jomshof gick ut i pressen och sa att Chalmers inte borde få statlig finansiering. Det som leder till akademisk ofrihet är politiker som inte respekterar gränsdragningen mellan den politiska nivån och vetenskapens och utbildningens frihet. Patrick Reslow har demonstrerat för alla att stiftelseformen inte skyddar Chalmers.

Stiftelseformen skyddar inte heller Chalmers eller Jönköping University från de mycket tajtare bundna forskningsmedel regeringen gör sig skyldig till. Varenda tillkommande krona i forskningspropositionen går antingen till politiskt prioriterade uppdrag eller utlyses i konkurrens mellan lärosätena. Detta är alltså Fredrik Malms sätt att kringskära den akademiska friheten för lärosätena, och så kommer det att vara så länge Fredrik Malm och Patrick Reslow får bestämma.

Så länge det är Liberalerna och Sverigedemokraterna som får bestämma är det under dessa villkor landets lärosäten verkar, och då spelar det ingen roll vilken associationsform det är.

Jag säger inte att Sverige har den perfekta organisationen av lärosätena. Om det finns problem som behöver lösas kan vi göra det. Men det kommer inte att vara ett skydd mot politisk styrning så länge medlen är offentliga.