Fru talman! Det var inte så på 90-talet när man införde friskolereformen att man riktigt förutsåg hur reformen skulle utvecklas. Det har också att göra med att reformen inte riktigt har omhändertagits och hanterats på ett sätt som jag tycker att man i efterhand kan se hade varit rimligt att man hade gjort.

Fru talman! Jag ska inte ta gift på det, men jag tror att Anders Ygeman har fel i sak när han säger att den överkompensation det talas om gällde från början. Jag tror att friskolorna hade 75 procent av skolpengen i början. Sedan lade Socialdemokraterna fram förslag om att den skulle upp till 100 procent.

Det var nog så att man i början av reformen hade en lite annan attityd från lagstiftarens sida till elevavgifter som var väldigt låga, det vill säga ringa elevavgifter. När man sedan förbjöd det, vilket såklart var väldigt bra, skedde det en uppjustering av skolpengen för friskolorna.

Fru talman! I tidigare replikskiften har man också varit inne på detta. Man talar om att under förra mandatperioden var man så bekymrad från vänstersidan för att man inte hade någon majoritet.

Fru talman! Så är det inte. Politik är dynamiskt. Vill man nå en majoritet kan man också skaffa sig en majoritet. Centerpartiet och Liberalerna var en del av januariavtalet och budgetförhandlade med regeringen.

Socialdemokratiska ministrar hade kunnat kontakta Centerpartiet och Liberalerna. Man ville inte tala med Sverigedemokraterna, men man hade kunnat tala också med Moderaterna och Kristdemokraterna och kunnat lösa ut en del av de här frågorna.

Det gäller inte minst frågan om att till exempel reglera systemet med köer, där alla partier ville gå i den riktningen. Men Socialdemokraterna var inte intresserade av att göra hantverket.

Regeringen lade fram propositioner som närmast liknade pamfletter. Den fick inte stöd för detta därför att de inte höll den kvalitet som var rimlig för oss för att kunna bifalla dem.